Mitt arbetslag arbetar med utsatta elever som i många fall dessutom har diagnostiserade besvär, men också erfarenheter som skadat dem. Synen på skolan och de vuxna i den är sällan den bästa. Nästa år kommer våra program att kallas Yrkesintroduktion, Individuellt alternativ och Språkintroduktion. De tre introduktionsprogram som kanske ligger närmast varandra.
Jag har arbetat på både Individuellt alternativ och Språkintroduktion och det gemensamma är att eleverna ofta är trasiga och dessutom har en lång väg att gå innan de når gymnasiets nationella program eller ett yrke.
Något vi har som få andra har är handledning. Varannan torsdag träffar vi en kanonbra dam som arbetat inom skolan och därefter utbildat sig inom konflikthantering, KBT och samtalsmetodik. En utomstående, kunnig person som kan handleda oss och få oss att växa. Vi har med hjälp av henne skapat ett öppet och tillåtande klimat som betyder väldigt mycket för mig.
Handledningen kan handla om elever, undervisningssituationer, funderingar kring sig själv och sitt arbete, ja egentligen allt som har med vår arbetssituation att göra. Vi börjar med att alla får berätta lite om hur det är just nu och vad de vill ta upp. Handledaren bestämmer dagordningen och den som tagit upp ämnet börjar med att berätta om sin syn på saken. Lite bakgrund och ofta mycket känslor. Ibland är det något som personen är nöjd med, men ofta handlar det om frustration. Bara att få sätta ord på det som är jobbigt är både nyttigt och bra.
Därefter är det kollegornas tur att ställa frågor och kommentera. Handledaren styr samtalet och det är grymt bra. Det blir inte kaos, ingen pratar i munnen på varandra och allt är både lugnt och respektfullt.
Förra handledningstillfället var riktigt positivt. Många genombrott med elever hade kommit under veckan och vi var nöjda med utvecklingen. Gången innan var det dock både frustration och tårar, men de samtal vi hade då och de strategier vi arbetade fram tillsammans hade gett resultat. Mycket handlar det om att inse sina begränsningar och delegera, men också om konkreta tips på hur man kan hantera och förbättra situationen.
Vi avslutar alltid med en runda där vi sammanfattar handledningen och det är skönt att få sätta punkt. Ofta går jag upplyft ifrån rummet. Det bästa med vår handledning är att det inte handlar om konflikthantering, utan om att stärka varandra. Någonting som fortsätter naturligt då vi går därifrån.
Hur är det på din arbetsplats? Har du någonsin haft handledning?
6 kommentarer
Linn Gustavsson · april 20, 2011 kl. 11:55 f m
Vi har har också haft handledning genom åren vilket är mycket värdefullt och ger kvalité i arbetet. (Hur bevisar man det?) Vår handledare går i pension nu till sommaren så om någon har tips på bra handledare i Stockholm, säg till!
Mia · april 19, 2011 kl. 8:39 e m
Jag har haft handledning på en skola där det fanns stora samarbetssvårigheter mellan kollegiet och ledningen. Inga problem löstes, men det var enormt skönt att få prata av sig på ett konstruktivt sätt, och att få en utomståendes neutrala bedömning av läget.
Anna Kaya · april 19, 2011 kl. 3:39 e m
Jodå, jag har haft handledning på alla de skolor jag arbetat på. Det är oftast en nödvändighet när man arbetar med t ex traumatiserade flyktingbarn men kan även behövas när man även ”bara” brottas med sociala svårigheter eller hur man ska skapa bra undervisningssituationer när man har elever i behov av särskilt stöd av olika anledningar.
Linda O · april 19, 2011 kl. 4:51 e m
Det lite knäppa är att jag ser mina elever som ganska vanliga, men när jag verkligen funderar över hur situationen ser ut för många av dem, oavsett ursprung, är det faktiskt ett under att de kommer till skolan. Det kan vara tungt att inse ibland. Bra med handledning för att faktiskt inse att vi gör ett skitbra jobb även om alla inte når betyg. Man kan utvecklas på många sätt ändå.
Johanna K · april 19, 2011 kl. 2:18 e m
Jag har haft handledning i två omgångar och jag älskade det. Den första gången handleddes vi genom tuffa beslut, den andra gången var jag del av ett infekterat a-lag (så länge jag jobbade som lärare fungerade samarbetet aldrig mellan skola och fritids) och handledaren ledde oss genom det. Det blev en hel del tårar, men hon skötte det så snyggt. Alla fick prata, ingen fick avbryta men situationen blev verkligen bättre. Jag håller verkligen med dig om att handledning är en nödvändig lyx.
Linda O · april 19, 2011 kl. 3:31 e m
Vi handleds just nu mer i vardagsarbetet, de tuffa beslut vi måste ta och de krävande situationer som vi ofta brottas med. Som tur är fungerar arbetslaget väldigt bra, kanske för att vi aldrig behöver snacka skit, vi kan ta det på handledningen innan det blir ett stort problem.
Kommentarer är stängda.