När läroplanen för gymnasiet gjordes om 2011 deklarerades att fokus skulle vara på kunskap. Bland annat innebar det att vissa kurser gav meritpoäng som gjorde det möjligt att höja sin konkurrenskraft inför högre studier. Kurssystemet gjordes om och i svenskämnet minskade fokus på litteratur och läsning än mer, medan det vetenskapliga skrivandet stod i fokus. Kreativiteten försvann till stor del och det friare skrivandet är numera obefintligt i gymnasiets kursplaner för svenska. Ungdomar som inte läser och inte skriver mer personliga texter förväntas skriva akademiska texter och resultaten blir därefter. Mycket är mekaniskt och bildningsidealet långt borta.

I och med GY-2011 försvann också kursen Estetisk verksamhet från alla program utom det estetiska programmet. Kultur prioriterades ned även här och sedan dess har flera motioner lagts om att återinföra kursen, men senast 2018 röstade Riksdagen emot att återinföra Estetisk verksamhet som obligatorisk kurs i gymnasieskolan. Även om kursen kan erbjudas som individuellt val är det tydligt att kurser som ger meritpoäng prioriteras av eleverna. Så läser elever utan adekvata kunskaper istället Matematik 3 eller Engelska 7. Till vilken nytta?

Mina elever får tillgång till det estetiska och det smittar av sig på andra kurser. Kanske inte just på förmågan att skriva PM, den form av utredande text som förpestar främst kursen Svenska 3, men i övrigt märks en kreativitet och en förmåga att tänka mer komplext än många andra elever jag mött. Musik, teater, bild, foto och film är en del av deras vardag. De läser kurserna Konstarterna och samhället samt Kulturhistoria, vilket också gör dem mer allmänbildade. Just Kulturhistoria hade jag önskat att fler fick läsa, men när förslaget på ny programstruktur presenterades hade kursen istället plockats bort som obligatorisk kurs.

Om vi ska tro Fredrik Ullén professor i kognitiv neurovetenskap på Institutionen för Neurovetenskap vid Karolinska institutet, har de estetiska ämnena stor betydelse för vår inlärning. Han leder en forskargrupp som studerar inlärning, kreativitet och flow, som de definierar som ”det tillstånd av koncentration och lycka som människor kan gå in i under stimulerande uppgifter” och i artikeln ”Därför är skapandet nödvändigt i skolan” lyfter han det faktum att kreativitet ökar vår förmåga till problemlösning även i teoretiska ämnen. I samma artikel framhåller Göran Lundborg, handkirurg och professor emeritus vid Lunds universitet, om vikten av att använda händerna. Dels är det självklart viktigt att skriva för hand, men även att utöva musik eller rita. Han tar upp att många lärare vittnar om att elever har en allt sämre finmotorik och att det blivit vanligt att inte kan hantera en sax eller en synål. Ullén och Lundborg är överens om att de estetiska ämnena behöver uppvärderas och det handlar bland annat, som Ullén påpekar, inte bara om att erbjuda undervisning utan att erbjuda undervisning av god kvalitet och säger att det kreativa utövandet i skolan inte bara blir ett kravlöst tids­fördriv.”

Egentligen föddes det här inlägget efter att jag idag såg våra musikelevers slutprojekt där treorna fick sällskap av elever från andra årskurser och programmets kör där även elever som läser programmets andra inriktningar kan delta. Pandemin har gjort att de stora konserterna inte kunnat genomföras och det var speciellt att se dem på en stor scen. Glädjen, gemenskapen och energin fick den här läraren att börja torka tårarna redan under andra låten. Någon absurt med tanke på att det var Electric Banana bands klassiker Zvampen. Det som gjorde mig så rörd var att få se eleverna göra det de älskar kanske mest. Som lärare i svenska händer det absolut att jag möter riktigt passionerade elever som älskar litteratur eller att skriva, men att se dem på scenen betyder att jag också får se en annan sida.

Nu är det självklart inte så att alla elever älskar musik, konst eller teater på samma sätt som de elever som valt Estetiska programmet, men att få en varierad skolvecka där allt fokus inte ligger på det teoretiska är bra för alla. Självklart ska vi ställa höga akademiska krav på våra gymnasieelever, vilket säkert var tanken med GY-2011, men någonstans tror jag att vi valt fel väg. Istället för att fokusera på litteratur, kultur och skapande inbillar vi oss att vägen till kunskap går genom mallar och matriser. Istället för att lära eleverna att forma bokstäver för hand eller att rita, låter vi det digitala konkurrera ut den viktiga kopplingen mellan hand och hjärna. Istället för att låta eleverna utveckla ett eget, välfungerande språk luras vi att tro att de kan börja med det vetenskapliga. Istället för att erbjuda undervisning som ger en grund, hoppar vi direkt till analys och argumentation. Vi bygger en skorsten på ett hus som saknar tak. Ibland till och med väggar och grund.


0 kommentarer

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.