En av de saker jag behövt kämpa mest med så här i distansundervisningstider är mitt kontrollbehov. Att inte ha eleverna i klassrummet, inte kunna se dem när jag föreläser och inte finnas där för att handleda dem när de jobbar är svårt. Jag saknar dem och kämpar för att få till en god undervisning om än på ett annat sätt än vanligt. Att det inte går att undervisa på samma sätt som vanligt står redan klart. Det är sorgligt och frustrerande, men så måste det vara.
Jag har redan skrivit ett flertal inlägg om hur jag tänker kring distansundervisning. Bland annat det senaste om den lektionsstruktur jag planerar att använda framöver, som jag testade för första gången under gårdagens lektioner. Eleverna i tvåan arbetade i basgrupper och skapade en mini-parlör med några vanliga fraser på olika nordiska språk. De fick också slå upp några ”falska vänner”, dvs ord som inte betyder det man kan tro, som rolig på norska som betyder lugn.
Utvärderingen efter lektionen (jag gör korta sådana i Google-formulär efter varje lektion) visade att eleverna var positiva med något enstaka undantag. Variation behövs och de kan inte sitta i smågrupper framför datorn varje lektion, men det var ett välkommet avbrott och många uttryckte att det var mer som en ”vanlig” lektion. Mitt kontrollbehov gjorde mig frustrerad över att jag inte kunde följa samtalen i alla grupper samtidigt, men eftersom det här är en klass där 99% är mycket studiemotiverade om än på olika nivåer, kändes det ändå okej. Varje elev startade också ett dokument via en uppgift i Classroom som ska fungera som en loggbok där de enskilt antecknar under och efter gruppövningarna, samt svarar på frågor jag ställer till dem enskilt. Det kan funka.
Större problem med kontrollbehovet har jag i klassen jag undervisar i Svenska 1 . Det tar alltid ett tag innan en klass ”sätter sig”, innan de känner varandra, innan jag känner dem och innan de ”lärt sig” vilken sorts lärare jag är. Det är nämligen så att jag vinner få popularitetstävlingar med nya klasser (troligen inte någon). Jag ställer höga krav och uppfattas ofta som sträng. Det brukar vända efter ett tag, men med den här klassen har det inte riktigt hunnit göra det. I alla fall inte med alla. Märkligt nog har relationen nästan förbättrats på distans, kanske för att det är fritt fram för energidrycker och snus på dessa lektioner, men inte i mitt vanliga klassrum.
Stämningen i klassen gör dock att jag är mer nervös över att dela in dem i mindre grupper och bara kika in ibland. Jag kommer inte att veta vad de gör och inte heller hur de beter sig mot varandra. Förhoppningsvis löser det sig i alla fall till största del när de kommit igång med sin läsning och diskuterar böckerna i mindre grupper. Här tror jag ändå att det enskilda arbetet måste vara en större del av lektionerna än i mina andra klasser.
I trean är det kontrollbehovsalert helt klart och det handlar självklart om det nationella provet som ställdes in. Jag gick dock igenom de underlag jag har på eleverna och lugnade mig ganska snart. Mycket tack vare att jag fick det frisläppta provet från 2015 från en snäll virtuell kollega på Twitter och har hunnit genomföra det efter konstens alla regler. Visst fanns det elever som inte klarade provet, men frågan är om de klarat nästa. Jag försöker tänka att jag gjort så gott jag kunnat efter förutsättningarna. Det som gör att jag kan slappna av lite lättare är att jag undervisar klassen även i Historia 1b och där har de skrivit flera texter av vetenskaplig karaktär och jag har ganska god koll på vilken nivå de befinner sig på.
I Svenska 3 blir det istället ett läsprojekt, för läsning och textanalys har fått stå tillbaka under året. Vi har läst en låg rad kortare texter i ett projekt kring Nobelpristagare i litteratur, men bara en bok. På min litteraturblogg enligt O finns en rad inlägg kring läsning i skolan och många boktips. Till exempel ett om min kanon för undervisningen och de läsprojekt jag planerar just nu. Eleverna väljer bok i Google Formulär efter att ha sett en film där jag presenterar böckerna. Tacksamheten till den elev som försynt påpekade att filmen saknade ljud är stor. Jag hade glömt att godkänna programmets åtkomst till datorns mikrofon och fick göra en ny inspelning. Ibland spelar tekniken mig ett spratt. Kontrollbehovet gjorde självklart att jag var tvungen att dubbelkolla mina andra inspelade genomgångar och jag upptäckte att måndagens presentation om språksituationen i Norge också saknade ljud. Bara att göra om.
I min historiekurs blir det mycket basgruppsarbete. Argumenten för det är dels att jag inte kan hålla koll på alla i helklass, utan både jag och de behöver ett mindre sammanhang, men också att basgrupper är vanligt på universitetet och de behöver lära sig att jobba med de som ingår i gruppen som läraren skapat. Läromedel från NE och inspelade genomgångar ska förhoppningsvis hjälpa dem rätt. Klassen består av 34 elever och det är helt omöjligt för mig att hålla koll på vad de arbetar med när alla ska befinna sig i samma virtuella klassrum. Jag fick visserligen tips om ett nytt tillägg för Google Meet, Google Meet Grid View som gör att alla elever syns på skärmen samtidigt, men 34 är ändå för många. Uppdelade i grupper har jag en chans att hjälpa dem mer.
Det är tufft för kontrollbehovet det här helt klart. Hur hanterar ni det?
Photo by Patryk Grądys on Unsplash
