Ju mer jag läser om vårt skolsystems baksidor, desto mer övertygad blir jag om att tanken att alla barns rätt till god utbildning är en utopi. Istället står skolföretagens rättigheter i centrum för allt för många av våra politiska partier. Inte konstigt kanske med tanke på hur stark sammanbundna politiker och skolföretag är, något som visas i boken De expansiva: en bok om skolmarknadens vinnare och förlorare av Marcus Larsson. I december publicerade SvD några utdrag ur boken som dels handlar om friskoleföretagens ägare, men också om representanter i deras styrelser. Kanske är det för att synliggöra det som regeringen trots allt valde att gå fram med ett förslag om justerad skolpeng, trots att de vet att ett sådant förslag inte går igenom. Väljarna vill nämligen förändra skolsystemet mer än partierna vill. För den som röstar borgerligt finns inte ett enda alternativ för den som vill förändra ersättningssystemet, antagningsförfarandet eller vinsterna.

Att inte få ställa sina barn i kö till skolor och att som skola inte kunna välja elever ur samma kö är tydligen fruktansvärt. Ingen friskola väljer elever, brukar det heta från Friskolornas riksförbund, men det stämmer inte riktigt. Dels är det enkelt att undersöka elevunderlaget och då syns tydligt att det är homogent. Inte konstigt kanske då det krävs pålästa föräldrar för att ställa sina barn i kö långt innan de ska börja skolan. Något som förespråkare för friskolor inte vill kännas vid är forskning som visar hur avgörande föräldrars utbildningsnivå är för hur deras barn lyckas i skolan. Inte heller hur det påverkar att vara nyanländ. Alltså skriver de i sina rapporter om elever med utländsk bakgrund, men berättar inte att det handlar om elever med föräldrar som har hög utbildning och att de dessutom bott i landet länge. Skolinspektionen har kritiserat 4 av 5 friskolor för hur de antar elever och trenden är tydligt. Betydelsen av välutbildade föräldrar hjälper inte bara barn att lyckas i skolan, utan också att komma in på dem.

Forskaren Jonas Larsson Taghizadeh, Uppsala universitet, har i en studie visat att det svar vårdnadshavare får när de kontaktar skolor tycks vara olika beroende på utbildningsnivå och ursprung. Nu kontaktades både kommunala och fristående skolor, men skillnaden är att den kommunala skolan visserligen kan uttrycka sin skepsis mot en elev, men aldrig säga nej till en plats på en skola i kommunen. Friskolor har däremot inget utbudsansvar, vilket betyder att de inte har någon skyldighet alls att göra plats åt en elev de inte anser vara önskvärd. Så fanns också, visar studien, fler möjligheter att komma in på en skola om du var barn till en tandläkare än om du var barn till en undersköterska.

Friskolornas riksförbund säger sig i en rapport slå hål på myter när det i själva verket är lätt att med hjälp av bland annat Skolverkets statistik att se att det de hävdar är myter snarare är sant. Höga betyg, men inte sällan med en stor avvikelse jämfört med NP och orimligt höga betyg i ämnen som inte har NP. Glädjebetyg med andra ord. Märkligt ord egentligen, men visst blir säkert ägare och elever glada. Svenska politiker borde inte vara det, då en sådan betygssättning urholkar Sverige som kunskapsnation. Betygen går upp, men kunskaperna ner. Det ska ärligt sägas att inte endast friskolor orsakar betygsinflationen, det ska istället skyllas på det skolsystem vi har där skolor, både kommunala och fristående, konkurrerar med varandra om elever och där höga betyg blir en del av marknadsföringen.

Det system som ökar segregationen och bidrar till betygsinflation behöver förändras, men så fort någon andas om att justera skolpengen för att ta hänsyn till det utbudsansvar som den kommunala skolan har, eller ta bort köer och istället införa en gemensam antagning till alla grundskolor, på samma sätt som till gymnasieskolan, börjar företrädare för partier som L, M, KD och C yla om hur viktig valfriheten är och att en förändring av systemet är kommunism. Den seriösa debatten är långt borta. Istället låter politikerna som papegojor som upprepar argument från bland andra Ulla Hamilton om att friskolorna förbättrar svensk skola, detta utan att ge några bevis. Istället är det tydligt att svensk skola var som bäst innan friskolereformen och förvisso även innan kommunaliseringen. Ulla Hamiltons text är ett svar på en debattartikel av Per Kornhall, Sten Svensson, Majsa Allelin, Bo Karlsson, medlemmar i Nätverket för en likvärdig skola. De skriver bland annat:

Det vi pekar på i vår artikel är att dagens marknadsstyrda skolsystem är dåligt för samhället och för skolsystemet i dess helhet. Marknadsskolan leder till ökad skolsegregation, fallande kunskapsresultat, betygsinflation, ökade kostnader, konkurser, oseriösa skolhuvudmän och en förlust av den öppenhet och insyn som ska gälla i offentlig verksamhet. Systemet skapar vinnar- och förlorarskolor där de svagaste elevgrupperna är de stora förlorarna.

Därefter konstateras att Hamilton inte behöver ta ansvar för hela samhället. Det räcker att hon lyfter individperspektivet och skyddar sina medlemmars intressen. Det tycker politiker från de flesta partier är helt i sin ordning. Sorgligt, men sant.

För Ulla Hamilton är det tillräckligt om det går bra för friskoleföretagen och deras elever. Vi ser i stället skolans roll för hela samhället.

Låt gå för att någon som företräder en intresseorganisation resonerar på det sättet, men att politiker gör det är inte okej. De har ansvar för hela samhället. Märkligt är att de inte ens lyssnar på sina egna väljare som till stor del vill ha förändringar i skolsystemet, inte minst gällande vinstuttag. Ändå har L, M, C och KD krokat arm med SD för att köra över regeringens förslag om en justering av skolpengen efter uppdrag och att kösystemet ska tas bort. Inte konstigt då att skolministern undrar om de jobbar för friskolelobbyn. För alla elever jobbar de i alla fall inte, bara de som räknas.

Det brukar heta att saker är roliga för att de är sanna och det borde borga för att serien Vem mördade skolan? ska bjuda på många skratt. Tyvärr överträffar sanningen allt och skratten lär fastna i halsen. Det var illa nog när skolan degraderades till partipolitik, men nu handlar det snarare om att tillbe valfrihet och friskoleföretag. M lovar en ny skolpolitik tillsammans med de partier som röstade som de gjorde. Jag är tämligen säker på att förslagen gör noll skillnad, eftersom de har stora problem att se den där bjälken i ögat.

 

Photo by Jeremy Bezanger on Unsplash

 

 


0 kommentarer

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.