Det är inte att jag inte trivs där jag är nu, för det gör jag, men när terminen och vikariatet börjar ta slut tar osäkerheten vid. Jag har turen att ha både gamla och nya chefer som vill att jag jobbar för dem, men jag vågar inte tro på att jag verkligen har ett jobb nästa år förrän jag skrivit på ett anställningskontrakt. Som det ser ut nu ordnar det sig ganska bra.
Idag träffade jag mina gamla kollegor från introduktionsprogrammen och hjälp vad jag saknat dem. Samtidigt har jag mer och mer vuxit in i mitt nya arbetslag på min nya arbetaplats. Jag gör stor nytta där jag är, men gymnasiet är ändå min grej. Igår talade vi om Dylan Wiliams och han säger att elever inte orkar lägga mycket energi om de får lite tillbaka. Lite så känns det att arbeta på högstadiet. Jag investerar massor och får en hel del tillbaka, men inte i proportion med den tid och energi jag lägger ner. Hatten av för dem som stannar på högstadiet. Jag tror inte att jag är en av dem, men jag har haft fel förut. Just nu vill jag bara ha ett jobb och slippa osäkerheten.
