Mot grundskolan

Jag varslades från min tjänst på gymnasiets introduktionsprogram för ungefär en månads sedan enligt principen ”sist in först ut”.  Nu har jag fått ett jobberbjudande som gör mig kluven. Det är ett helt okej jobb, men jag har valet mellan att bli uppsagd från min tillsvidaretjänst och istället få ett vikariat på ett år, eller att helt enkelt bli uppsagt utan något erbjudande alls om nytt jobb.

Jag pratade med min chef igår och hennes spontana reaktion var att det är en av de bästa grundskolorna i kommunen och att det säkert ordnar sig om ett år. Hon sa också att hon skulle ringa och gratulera rektorn till en fantastisk rekrytering, om jag nu bestämde mig för att tacka ja.

En liten identitetskris blir det helt klart att inte längre undervisa i svenska som andraspråk, som har varit mitt huvudämne de senaste fem åren. Jag har varit med och bygga upp verksamheten och det är tråkigt att lämna den. Ännu tråkigare är att mina timmar troligen inte kommer att kunna ersättas av min enda behöriga kollega, vilket betyder att elever med rätt till svenska som andraspråk får en obehörig lärare. Sådant tas inte hänsyn till i varselprocessen.

Men grundskolan kan vara både bra och kul ett tag. Elever som faktiskt inte bara kämpar mot ett E långt bort i horisonten. Jag kommer att tacka ja och jag tror att det blir bra. Förhoppningsvis kan jag komma tillbaka till gymnasiet om några år med nya erfarenheter.