Tyvärr verkar det vara regel snarare än undantag att jag blir sjuk i slutet av terminen. Eller att ungarna blir det. Eller som i år, hela familjen. Det är som om den sista energin tar slut och kroppen inte orkar stå emot längre. Alltså har vi missat luciafirande hos båda grabbarna och jag fick inte se tåget på jobbet heller. Synd då det brukar vara väldigt fint att lyssna på esteteleverna. Det brukar också vara så roligt att se hur våra nyanlända elever upplever sin första lucia. De brukar älska det.
Inte heller blev det någon skolavslutning för mig i år. Och bara en liten stunds julpyssel igår. Synd, då de sista dagarna på terminen brukar vara lite extra mysiga. Jag hann dock vara med och göra lite julgodis med eleverna igår. Det är jag glad för. Jag är också glad över att den elev som skulle ha flyttat i januari stannar i vår klass tills i april. Då hinner jag hjälpa hen lite extra. Det känns bra.
På det stora hela har det varit en bra termin. Jag var väldigt orolig inför den, då min enda sva-kollega fick barn i juni och har varit föräldraledig. Dessutom slutade en av våra två engelsklärare och mitt schema fylldes raskt med engelsklektioner.
Som det såg ut i höstas skulle det bli väldigt få elever som var i behov av sva, men det ändrades. Nu har vi 14 elever som kommit hit under hösten. Mest flickor, de flesta ensamkommande. De elever som gick i språkintroduktion i våras går nu i en annan grupp på IM, men jag har dem fortfarande i både sva och engelska. En nödlösning som fungerat väldigt bra.
Visst hade jag önskat att jag kunde undervisa alla elever som har sva, men kollegor har fått ta de nyaste ganska många timmar med handledning från mig. I början är det lätt och roligt att lära. Det svåra är när den första tröskeln kommer och ännu svårare blir det då du måste börja lära på ditt nya språk. Det är där jag känner att min kompetens behövs mest. Någonstans i mitten av terminen insåg jag att jag måste nöja mig med good enough. Jag kan inte klona mig och eleverna klarar sig faktiskt bra.
Just eleverna har gjort att det varit en riktigt bra höst. Alla elever jag träffat på IM i år, både på SI, Prep och IA, är fantastiska. Det blir tydligt när jag möter elever från andra program, som jag gör när jag har engelska med pro-elever, att våra elever faktiskt är väldigt bra på att ta ansvar för och reflektera över sitt lärande. Vi har ett tydligt syfte med att lämna över ansvaret till eleverna, så att det med en massa stöttning från oss, kan hitta strategier för sitt eget lärande.
Det här var också terminen då jag märkte hur bra det är att flippa klassrummet. Ännu har jag bara nosat lite på metoden som helhet, men med gott resultat. Speciellt att ge respons med hjälp av screen-cast-O-matic var väldigt lyckat. Mitt största mål med undervisningen i år har varit att synliggöra lärande och få eleverna att bli medvetna om vad de lärt sig och vad de har kvar att lära för att nå sina mål. Vi har hunnit med få projekt, men omfattande sådana och jag har blivit mycket bättre på att ge eleverna formativ bedömning.
I engelska har jag använt min egen bok och det har varit kul. Jag har upptäckt några missar, men mest är jag väldigt nöjd. Tillsammans med lärarhandledning finns det verkligen hur mycket material som helst. Största målet i engelska har varit att eleverna ska våga uttrycka sig på engelska i tal och skrift. Det är en samling stukade ungar som alltid upplevt sig som totalt misslyckade. Nu tycker de i alla fall att engelska är kul och det går framåt om än väldigt, väldigt långsamt. Just att vila i det och låta processen ta tid har varit en stor utmaning för mig.
En av höstens höjdpunkter var utan tvekan Symposium 2012 i början av oktober, där jag träffade fler twitter-vänner. Mycket trevligt och givande. Göteborgs-LiSA börjar vakna till liv så smått och det känns också roligt.
Men nu är jag trött. Riktigt trött. Än tröttare blir jag av alla skriverier om skolan. Av att ha en skolminister som gillar att backa. Att avtalet inte blev så mycket med. Att det dras ner ännu mer i skolan, trots att vi redan jobbar häcken av oss.
Just nu vill jag dock fokusera på det som är så fantastiskt med mitt yrke. Att jag har engagerade kollegor och inte minst så fina, fina elever. Min kollega hälsade just att det ligger julklappar till mig från några av dem på mitt skrivbord.
Jag önskar att fler än jag fick chansen att möta mina elever. Både de som är nyanlända och de som bott här i hela sitt liv. De kämpar alla trots dåliga odds. Jag är grymt stolt över dem alla.
Utmaningen i vår blir att fokusera ännu mer på språkinriktad ämnesundervisning och att få med mig mina kollegor på det tåget. Jag ska också fixa lite mer med IKT på skolan, plugga färdigt lärarlyftet och förhoppningsvis göra fler kul saker som jag ännu inte vet om.
Hur har din hösttermin varit?
