Det satt fyra politiker från de styrande allianspartierna i kommunstyrelsen längst fram i salen. I publiken satt några till. Resten av salen var fylld av gymnasielärare. Gymnasielärare som fått veta att drygt 20 av deras kollegor får sluta och de som är kvar jobba mer.

Det handlar om arbetsbrist sa politikerna. Kostymen är för stor.

Det är inte sant sa vi. Ni har krympt kostymen så mycket att ingen går i den längre.

Vi vill ha en skola för alla, sa politikerna.

Den skolan har ni sparat bort, sa vi. När det finns 32 i klassen och varje lärare får fler kurser, fler klasser och i många fall blir mentor för 32 elever, då blir det inte en skola för alla. Ingen skola för de elever som behöver stöd, inte för de elever som behöver utmaningar och inte heller för lärarna som vill, men inte längre kan, möta alla.

Vi sparar inte på dem som behöver mest stöd, sa politikerna.

Det gör ni, sa jag, på programmet där jag arbetar finns de elever som behöver mest stöd. Nästa år blir de minst lika många, troligen fler, men två av deras lärare får sluta.

Det är olyckligt, sa politikerna, med vi bestämmer inte hur fördelningen av resurserna inom skolan ser ut.

Det finns ingenting att fördela, sa vi.

Den statistik vi fått till oss säger att besparingarna är nödvändiga. Att kullarna är små och lärarna för många. Så säger politikerna.

Vi har nästan lika många elever nästa år trots att kullarna är små. Vi har kunnat locka elever att söka till oss då vi haft en bra skola att erbjuda dem. Det kan vi inte nästa år. Vi kan inte med stolthet säga att vår skola är den bästa för eleverna. Så säger de nu uppgivna lärarna.

En efter en presenterar lärarna sig. Berättar vad vi heter och hur länge vi jobbat. Berättar att gränsen är nådd nu, att vi inte kan vara bra lärare, att det är för många saker vi inte hinner, för många elever som inte får den hjälp de behöver, för många elever som inte når de resultat som de kunde ha nått om det fanns pengar och utrymme nog för oss att göra vårt jobb. Vi berättade om elever som mår allt sämre och som behöver fler vuxna i sin närhet. Inte färre. Vi berättade att vi inte orkar mer och att många funderar på att byta yrke, eller i alla fall arbetsplats. Vi berättar om en skola vi var stolta över att arbeta på som nu inte blir sig lik. Vi berättar om år av besparingar som nu gått alldeles för långt. Vi berättar om människorna bakom statistiken.

Vår statistik säger att ni inte kommer att behöva arbeta mer. Att det är arbetsbrist som gör att ungefär 20 lärare måste bort. Vi litar på statistiken, säger politikerna.

Verkligheten säger att vi tappar 50 elever och drygt 20 lärare. Hur går det ihop? Vi frågar för att få veta, säger lärarna.

Det handlar om pengar, säger politikerna. Det finns inga pengar. Men vi vill ha en bra skola för alla som lockar elever i hela regionen.

Hur går det ihop? Det undrar jag.

 

 


5 Comments

Ros-Mari Edström · maj 5, 2013 at 3:56 e m

Du formulerar dig MYCKET bra. Utifrån min egen lärarerfarenhet skriver jag under på vartenda ord, även om min skola ligger i Solna. Det enda jag saknar är bild och namn på de politiker som inte förstod det ni sa, och att ni inte bjudit in Janne Josefson.

    Linda O · maj 5, 2013 at 4:08 e m

    Tack! Syftet var inte att hänga ut dem, för jag tror tyvärr inte att politikerna i vår kommun är ensamma. Istället ville jag förmedla den ilska, sorg och uppgivenhet som jag och mina kollegor känner.

Magnus Pettersson · maj 6, 2013 at 5:21 e m

Hej,

Ditt blogginlägg är både viktigt, intressant och hjärtskärande. Jag hoppas att du även skickar ett tips om den till Lerums tidning o/e GP.

Jag förstår att du inte vill hänga ut folk – det är en hedervärd inställning, men jag tycker att föräldrar, elever och övriga medborgare behöver veta vilka det var som satt i panelen.

Eftersom du inte gör det blir jag en av “politikerna i kommunstyrelsen” som automatiskt får en släng av sleven i din blogg. Jag var med tillsammans med övriga oppositionen för ett par veckor sedan. Vi har en annan syn på denna fråga och jag vill inte buntas ihop med de som jag tror att ni träffade igår.

Mitt partis inställning framgår av insändaren i LT efter förra mötet och kommer att synas i vår skuggbudget för 2014.

Magnus Pettersson
Gruppledare (v)
Ersättare i KS, KSAU och KF

    Linda O · maj 6, 2013 at 6:37 e m

    Hej Magnus!
    Det var Alliansens politiker som var där, ni i oppositionen hade ju ett annat möte med oss där tongångarna var andra. Jag hoppas att ni verkligen lyckas i er kamp för en bättre skola. Alla lärare, många av oss boende i kommunen, stödjer er skattehöjning vågar jag påstå. Pengarna måste in i skolan på något sett annars går det riktigt illa. Foto och namn på politikerna som representerar M, Fp, C och Kd kan säkert hittas om man googlar. Har förresten ändrat inlägget så att det tydligt framgår att det är alliansens politiker som åsyftas, för du har rätt i att det inte framgår.

» Varför jag börjar tro på staten Ordklyverier · maj 5, 2013 at 12:42 e m

[…] lite om verkligheten i skolan och att han inte tar forskning på allvar. När vi mötte fyra våra allianspolitiker i kommunstyrelsen i torsdags var det tydligt att Björklund definitivt är expert på området i […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.