Amanda Hellberg har fått en lysande idé. Varje år delar Luleå kommun ut ett jämställdhetspris och nu har Hellberg mailat Luleå kommuns jämställdhetshandläggare Ing-Mari Åberg och nominerat Astrid Johansson till priset.
Denna 14-årig som visade sig i veckans debatt ha bra mycket mer insikt och vett än både sina lärare och son rektor. Målningen, som fanns utanför en personaltoalett i Tunaskolan, kan inte avfärdas som ”ett skämt” eller ”en kul grej”. Det värsta i historien är nästan att rektorn Agneta Hedenström, inte ens efter att det beslutats att målningen ska tas bort, verkar förstått problemet. Hon försvarar sig med att målningen är ”humoristisk”. Hur tänker hon då?
Bilden i fråga är inte bara förnedrande mot killar, utan avfärdar också sexuella trakasserier som något som bara är på skoj. Något ”humoristiskt”. Det är som Astrid säger:
Ingen reagerar när man påpekar det. Det finns så mycket sexism i vardagen.
För ja, tyvärr är vi så vana vid sexism och ojämlikhet att vi inte reagerar. Det onormala har helt enkelt blivit normalt. Ojämlikheten har blivit norm.
Så nej, det här är inte bara en målning, en kul grej eller något humoristiskt. Att ungdomar inte ser det må vara hänt, men att lärare och rektor inte heller verkar förstå det är skrämmande och inte minst pinsamt. Och nej, det spelar absolut ingen roll att skolan inte har toaletter där det går att kika in på det här sättet. Det har faktiskt ingen betydelse alls i sammanhanget.
Nu tänker jag göra som Amanda Hellberg och nominera Astrid Johansson till Luleå kommuns jämställdhetspris. Maila till Ing-Mari Åberg du också. Här finns adressen: ingmari.aberg@lulea.se