Idag satt jag och tränade läsning med en elev som ganska nyss kommit till Sverige. Hen har aldrig gått i skolan förut, men är redan förbluffande duktig på att läsa. Många ordbilder sitter och ljudningen fungerar med stöd. Idag läste hen i en mycket enkel nybörjarbok och klarade det bra. Enkla meningar om vad personer heter, bor, kommer ifrån och talar. Ni känner säkert igen principen från många nybörjarböcker i såväl svenska, engelska och säkert andra språk också. En person presenteras och vi får veta lite om hen.
I den andra texten presenterades två personer lite mer. Eleven fick läsa om deras familjer. Om mammor, pappor, syskon och i detta fallet en hund. Då börjar elevens röst darra och tårarna är nära.
Som så många andra i klassen är den här eleven ensam. Ingen familj i Sverige, inte ens en visshet om var familjen eventuellt finns, om någon av dem mot förmodan lever.
Ibland krockar verkligheten med även de på pappret väldigt oskyldiga lektionerna.
