Att börja gymnasiet är för många en chans att börja om. Om de, som mina elever, dessutom sökt ett program som de verkligen är intresserade av, blir kontrasten till grundskolan än större.
På estetiska programmet får eleverna chansen att faktiskt ägna delar av skoldagen till karaktärsämnen som de gillar och för mig som kärnämneslärare är det både en fördel och en nackdel. Fördelen är att eleverna har förhållandevis få teoretiska kurser varje år, nackdelen att alla inte prioriterar dem. Nu har jag ett väldigt litet empiriskt material, just nu en klass i varje årskurs, men jag tycker ändå att fokuset på studier blivit bättre de senaste åren. Framför allt gäller det synen på läsning.
Vi har fyra inriktningar på vårt estetiska program, musik, teater, estetik media och bild och form. Om man generaliserar, och det är ibland lättast, ska väldigt utåtriktade elever samsas med väldigt mycket mer tillbakadragna. Ofta är det de som tar minst plats, som också är de som är mest oroliga för att börja skolan i en ny miljö. Det är också de som har en möjlighet att växa mest. Tryggheten i den lilla inriktningsgruppen gör att även helklasskurserna känns mer överkomliga rent socialt.
Ibland kan jag bli lite bitter över att jag har runt 30 elever i klassrummet samtidigt, när mina kollegor kanske har runt tio. Det innebär en massa för- och inte minst efterarbete när klasserna är stora. Samtidigt är det så otroligt roligt att få följa mina elevers utveckling i karktärsämnena under de år de går hos oss.
Att börja gymnasiet är en chans att börja om. En chans att äntligen få göra mycket av det man gillar och mindre av det som inte är lika kul. Med ett barn som har svårt att passa in i grundskolan ter sig gymnasiet som en hägring. Jag är inte ensam om att känna så och jag är glad över att möta föräldrar vars barn äntligen hittat sin plats i skoldjungeln. De som tidigare stuckit ut har nu hittat hem.
Photo by Denise Johnson on Unsplash
