Jag fick reda på idag att en elev blir utvisad i dagarna. På knagglig svenska försökte hen förklara varför nio månader i Sverige blev allt. Det känns rent ut sagt förjävligt. Troligen ser jag aldrig den här eleven mer. Det finns ingenting jag kan göra mer än att förvissa mig om att hen har mitt mobilnummer om jag någonsin kan vara till hjälp.
Jag vänjer mig aldrig och vill aldrig göra det.
Det är redan tydligt hur viktig skolan är för många av mina elever och hur mycket jag saknar att ha dem i klassrummet. Det funkar rätt fint med undervisningen på distans. Närvaron är god och Läs mer…
Vissa elever stannar kvar i minnet och det händer att jag tänker på dem ibland, trots att det var flera år sedan jag undervisade dem. Inte sällan är det de elever jag gått några ronder Läs mer…
Att börja gymnasiet är för många en chans att börja om. Om de, som mina elever, dessutom sökt ett program som de verkligen är intresserade av, blir kontrasten till grundskolan än större. På estetiska programmet Läs mer…
3 kommentarer
MalinC · augusti 29, 2012 kl. 8:23 e m
Usch! Obehagligt och sorgligt.
Johanna · augusti 28, 2012 kl. 10:35 e m
Åh fy! Jag var med om samma sak förra onsdagen. Två av mina elever blev utvisade under sommaren och jag är väldigt ledsen över det. Det är så himla tråkigt.
Linda O · augusti 29, 2012 kl. 7:23 f m
Overkligt!
Kommentarer är stängda.