Våra elever borde inte ha lov. Många av dem mår bäst utan lov. Det händer alltid så mycket elände under loven. Det blir så många tråkiga överraskningar som dyker upp när vi inte träffats på några veckor. Idag en så tråkig att jag nästan satte mig ner och storgrät. Livet är inte rättvist. Långt ifrån.
Jag tänker att det viktigaste är att de orkar komma till skolan. Att de hittar någon sorts rutin. Att de alltid är välkomna. Alltid saknade. Att det finns en plats för dem. Att de möts av en kram och ett leende. Att vi gör det så lätt som möjligt att välja skolan.
Livet är hårt för många. Det gör mig så ledsen.
