Lärare är lata, gnälliga och inkompetenta. De är dessutom helt onödiga då det finns internet och troligen oförmögna att strukturera sitt arbete som egentligen inte alls är påfrestande. Det vet ju alla.

I ett öppet brev till skolminister Jan Björklund beskriver en lärare sin situation och då brevet omskrivs i tidningen blir reaktionerna som ovan. Hur kommer vi ifrån det? Troligen går det inte, då alla självklart är sig själv närmast och aldrig kommer att unna andra en förbättring. Att lärare är så många, så uppmärksammade och i många fall, så svartmålade, bidrar säkert till uppfattningen.

Om nu “alla andra” jobbar mer än lärare och tjänar mindre, dessutom med samma längd på högskoleutbildningen är det definitivt något som är otroligt fel i samhället. Då borde fler yrkesgrupper uppmärksammas. Jag har dock svårt att tro att det är så. Ja, många jobbar säkert mer, jag vet många men de tjänar helt klart bättre, få av dem har också studieskulder likt mina. Andra har (valt?) att ha egna företag och jobbar galet mycket. Andra tjänar mindre, jobbar fler veckor per år, men har inget jobb hemma när arbetsdagen är slut. Märk väl fler veckor, inte fler timmar.

Jag har valt mitt yrke själv och tycker att jag har ett bra jobb. Jag gick en intressant utbildning, har fördjupat mig i ämnen som jag älskar och jag har både fantastiska kollegor och elever. I år dessutom en nygammal och väldigt bra chef. Jag har tur. Nackdelen är att jobbet aldrig tar slut och att jobb och fritid glider in i varandra.

Är det inte lite sorgligt att det i samhället finns ett sådant förakt mot lärare? Vad har vi gjort för att förtjäna det? Min enda upplevelse av en otrevlig och inkompetent läkare gör inte att jag föraktar alla läkare, det faktum att jag ibland fått med mig en dålig vara hem från affären gör inte att jag kallar alla som jobbar i alla mataffärer för varken lata eller inkomptenta. Samtidigt finns en bitterhet mot skolan som säkert kan förklaras med den arbetssituation som lärarna har. Utbrända och stressade lärare i skolor utan resurser kan inte ta hand om eleverna på bästa sätt. Resultatet blir att föraktet ständigt ökar. Dags att vända trenden kanske?

Dags också att de utlovade förbättringarna för lärare verkligen görs, så att vi inte behöver dra det här varv på varv på varv och uppfattas som ännu gnälligare. Björklund lovar, eller ska jag säga rekommenderar, satsningar men lämnar ansvaret till kommunerna. Och då vet vi ju hur det går.


4 Comments

Helena von Schantz · augusti 10, 2011 at 10:10 e m

Vilket fint inlägg, Linda. En sak jag har funderat över är varför man inte jämför med andra yrken? Jag har jobbat som servitris, flygvärdinna, nattportier, på fabrik, i hemtjänsten, på Finlandsbåtarna, med bokföring, översättning … jag har säkert glömt något. Att vara nattportier var fritt och vilsamt – man kunde spela schack med städpersonalen och titta på filmer 2/3 av arbetstiden. Flygvärdinnor har jour och OB och jobbar ganska litet och tjänar inte så tokigt. Servitriser fick åtminstone på min tid mycket dricks och bra lön när de jobbade mycket, andra dagar kunde man softa. På fabriken skolkade vi från arbete varje chans vi fick och hade bra lön, men kul var det inte. Hemtjänsten gillade jag. Meningsfullt och varierande – men dålig lön. Bokföring – trist men ostressigt och inget man tog med sig hem. Översättning – tekniska texter betalade sig väl men var skittråkiga att översätta. Min ena poäng är att alla yrken har ups and downs, plus och minus. Min andra poäng är att jag aldrig jobbat så mycket i något annat yrke som jag gör som lärare.

Linda O · augusti 11, 2011 at 11:38 f m

Intressant genomgång av dina tidigare jobb. Det finns för- och nackdelar med alla yrken. Har inte haft så många andra jobb, men som telefonist kunde det vara fullt upp med lång kö vissa stunder och mycket tid att bläddra i skvallertidningar vid andra tillfällen. Däremot var det galet stressigt att hålla på med paketering vid löpande band. Inte mycket att ta med hem dock och faktiskt ordentliga raster.

Mitt mål i höst är faktiskt att softa ibland. Med det menar jag att faktiskt ta mig tid till en kopp kaffe någon gång under dagen och kanske till och med hinna kissa. Det hade varit trevligt. Väldigt ofta fastnar jag med någon elev och hinner inte med raster. Inte så bra i längden.

Helena von Schantz · augusti 11, 2011 at 1:34 e m

Låter som ett bra mål- om än svårförverkligat. Lycka till med det. 🙂

    Linda O · augusti 15, 2011 at 9:58 e m

    Det sprack redan idag. Kaffe blev det, men toan glömde jag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.