När jag läste ditt inlägg Linda så känner jag faktiskt igen mig själv i din syn på planering. Att arbeta med små barn innebär att den planering som du gjort för veckan är sabbad redan på måndagen!! Om man nu ska kalla den sabbad, det är nog fel ord – reviderad kanske låter finare? Jag har alltid försökt göra en veckoplanering så man vet i stora drag vad som kommer att hända. När jag var yngre så planerade jag och mina kollegor en kväll/vecka och det var mycket givande både socialt och pedagogiskt. Det var då som jag delade klass med en kollega och jag arbetade då halvtid med partiell tjänstledighet för vård av barn. Jag arbetade på en skola som var 2-parallellig och vi var 3 lärare som hade ett väldigt bra samarbete. I början av varje termin gjorde vi en grovplanering av de ämnesområden som vi skulle arbeta med, detta var något vi var ålagda att göra och planeringen skulle lämnas in tll rektor! Vid våra veckoplaneringar detaljplanerade vi lektion för lektion och tro det eller ej men det var sällan något hakade upp sig! I dagen läge går det inte att göra detaljplaneringar på samma sätt åtminstone inte för en vecka i taget! Jag vet inte om barnen var annorlunda förr eller om man blivit mer lyhörd för barnens tankar och sinnesstämningar idag – jag tror nog på det sista!

Jag kan ibland sakna de mysiga planeringskvällarna vi förutom att planera kunde prata om både pedagogiska och personliga tankar. Dessutom fikade vi och kvällen blev ofta ganska sen! Det bör dock sägas att jag gick hem från skolan ungefär 1 timme efter det att eleverna slutat – kunde hämta barn tidigt och istället flytta planeringstiden till kvällen när de egna barnen gått och lagt sig. Den totala arbetstiden blev nog nästan lika lång som idag, men mycket av arbetet gjordes hemma.

Idag planerar jag allt på skolan, det är sällan jag sitter hemma med sådant skoljobb. Jag är dock en av de sista som lämnar skolan på eftermiddagarna, kan bero på ineffektivitet eller snurrighet, men jag tycker det är mysigt att jobba inne i klassrummet där allt material finns. Trots gedigen planering så måste det naturligtvis finnas plats för spontanitet och flexibilitet och det tror jag att vi lärare är ganska så duktiga på.

Jag planerar allt temaarbete tillsammans med mina kollegor i arbetslaget. Vi gör grovplaneringen och sedan planerar jag själv detaljerna. Under de sista 3 åren har våra klasser varit så olika så det har varit omöjligt att genomföra samma slags arbete i alla klasserna. Jag har haft turen att ha en relativit homogen grupp med elever där alla är mycket positiva till det mesta.
 Inför varje nytt tema skriver vi en LPP och där finns de mål barnen ska ha uppnått i de olika ämnena när temaarbetet är avslutat. Lappen med vår LPP skickas hem till föräldrarna.

När jag nu är i starttagen med en ny etta – för övrigt den 13:de omgången 1:or- så är man ändå totalt nollställd på något vis! Hur var det nu jag gjorde förra gången??? Varje ny omgång är ju unik så det känns ganska skönt att inte hänga upp sig på hur jag tidigare gjort, det kommer antagligen inte att funka ändå! Så till hösten blir det nya elever, nya utmaningar och lite nytänk men ändå tryggheten i att man faktiskt är ganska duktig på att se barnen och att möta dem utifrån deras behov! Det ska bli kul!!!

Kategorier: Lärartankar

1 kommentar

Linda O · juli 24, 2011 kl. 8:40 e m

Gör som du och jobbar i skolan. Först där och ofta sist hem, men jag trivs bäst så. Mycket planering gör vi ihop och då är det dessutom mest effektivt. Tycker ändå att jag jobbar mindre nu än de första åren och det är lättare att släppa jobbet om det lämnas på skrivbordet.

Kommentarer är stängda.