Jag tycker verkligen om mitt jobb. Att vara lärare är fantastiskt på många sätt och jag lär mig något nytt varje dag. Tyvärr är läraryrket också ett yrke med låg status, låg lön i förhållande till utbildningslängd och ett yrke som alla tycker sig ha rätt att hacka på. Ganska ofta känner jag mig färdig att ge upp. Det tycks och tänks från alla håll och kanter, men slutsatsen blir antingen att lärare är lata och egentligen sitter på arslet hela dagarna, eller att lärare är värda en högre lön, men inga reella svar på hur detta ska ske.

Verkligheten är att min löneökning, som jag får vet i lönesamtalet på torsdag, inte kommer att ge många kronor i plånboken.

Nu är lön kanske inte det viktigaste för att jag ska må bra, då är arbetsmiljön tusen gånger bättre, men lönen signalerar ändå någonting. Den kanske gör det värt att fortsätta göra ett riktigt bra jobb trots att både kropp och själ inte sällan protesterar.

Vårens sista månader går alltid i en dimma. Om inte februarilovet och påsklovet funnits att jobba ikapp på och kanske tanka lite energi skulle jag aldrig överlevt. Att kalla det lov är ett hån.

Nu piper öronen, hjärnan är så borta när jag kommer hem att jag knappt kan tänka, inte sällan är jag så uppe i varv att jag har svårt att sova och detta trots att tröttheten är överväldigande.

Några veckor till. Sedan kan jag återhämta mig så att jag orkar ett år till. Kanske.

Jag älskar mitt jobb, men det sliter något förbannat. Jag älskar mina elever, tycker att jag har världens roligaste jobb, men jag vet ärligt talat inte hur länge jag ska orka.

Jag vill inte välja mellan lön eller arbetsmiljö. Båda sakerna behöver förbättras. Jag vill vara lärare länge till. Om jag orkar. För vet ni, jag är en väldigt bra lärare. Jag är bara dålig på att sluta jobba för eleverna för att min arbetstid råkar vara slut.

Dilemmat med läraryrket är att man aldrig blir färdig. Det är tjusningen och förbannelsen. Så länge jag rår över förändringarna och hinner med i svängarna är det okej. Men är det inte ärligt talat så att en hel del arbetsuppgifter som vi lägger mycket tid på är ganska onödiga?

Om någon ska vilja bli lärare och om någon ska orka fortsätta att vara det måste mycket förändras gällande lärares arbetssituation och status. Nu. Snart kan det vara försent.


6 Comments

Morrica · maj 10, 2011 at 2:53 e m

Vad tror du om kortare skoldagar under hela läsåret, hade inte det varit rätt skönt? Färre lektioner per dag, helt enkelt?

    Linda O · maj 10, 2011 at 3:33 e m

    Färre lektioner hade varit en väg, men samtidigt är det ju tiden med eleverna som är så kul. Eller ännu hellre långa, sammanhängande planeringstillfällen och en minimering av möten som ägnas åt informationsöverlämning som hade kunnat mailas ut. Möten ska ha en tydlig och vettig rubrik. Det är därför jag prioriterar arbetslag och program framför dylika möten. Vilket inte betyder att jag inte går på dem, för det gör jag. Varför inte en planeringsdag/vecka. Det hade varit något.

      Morrica · maj 10, 2011 at 9:33 e m

      Färre lektioner per dag, inte färre lektioner med eleverna per läsår, tänkte jag. Bara lite mer jämt fördelade över året.

      Hur tänker du dig rent handgripligt när du tänker en planeringsdag per vecka? Fyradagarsvecka för eleverna? Det är en spännande tanke!

        Linda O · maj 11, 2011 at 12:40 e m

        Det har stått mycket om fyradagarsveckor i och med att vissa stater i USA infört det med bättre resultat som följd. Nu vet jag inte om det kan översättas rätt av, men till exempel för de elever vi har på IV skulle det kunna vara ett utmärkt komplement att ha praktik en dag. Alternativet är att färre lärare stöttar eleverna under en dag som kanske handlar mer om självstudier, att jobba ikapp eller varför inte göra något studiebesök. Då kanske ett arbetslag får i alla fall en eller ett par gemensamma planeringsdagar i månaden, eller i alla fall någon för- eller eftermiddag. Gemensam planering tror jag är riktigt värdefull för skolutveckling. Svårt att få till tid bara. Vi har gemensamma konferenser tis-tors med hela programmet, elevgenomgång med elevvårdsteamet på måndagar, så timmarna räcker inte riktigt till. Jag har inga klara svar, men visst borde det gå att organisera smartare än att det blir en halvtimme här och där att jobba på mellan lektionerna.

Killfröken · maj 10, 2011 at 10:02 e m

Jag har en idé. Men den är lite tokig:

Tänk dig att man förlängde vårterminen med typ två veckor, utan att öka antalet undervisningstimmar. Med andra ord skulle eleverna ha fler fast kortare dagar. Vi skulle få mer tid över till annat. Eleverna skulle kunna koncentrera sig bättre. Vi skulle ha mer tid för specialundervisning (som det är idag är det ofta en realitet att man missar en lektion för att gå på en annan).

Grejen är bara att det skulle krävas (ännu) en ändring av skollagen…

//K

    Linda O · maj 11, 2011 at 12:34 e m

    Det är ett bra förslag. Korta dagar är att föredra för alla. Det bör dock finnas en bemannad plats för läxläsning för dem som föredrar att jobba vidare på skolan, istället för hemma. Om man nu ska ha läxor, men någon form av egen repetition av det man gjort under dagen är bra ändå.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.