På måndag gästas skolan av Riksteatern som ska spela föreställningen No Tears for Queers för alla elever i år 2. Pjäsen bygger på en reportagebok av Johan Hilton med samma namn som kom ut 2005. Den har fått bra betyg och ska tydligen vara riktigt stark. Jag ser fram emot att se den.

Då jag tillhör skolans genusgrupp kommer jag att vara lite extra aktiv denna dag. Bland annat har jag letat fram bra litteratur som anknyter till normer kring sexualitet och tillsammans med vår eminente skolbibliotekarie kommer jag att sätta ihop någon form av utställning och bokbord. Måndag. Inser att det kommer att bli tajt, men det fixar sig.

Normer ja. Kring sexualitet finns en hel massa normer. Det normala är att vara heterosexuell och allt som inte faller inom normen är avvikande och konstigt. Eller? Har detta ändrats? Tyvärr tror jag att det är en mycket lång väg kvar mot ett samhälle där olikheter faktiskt accepteras fullt ut.

Vi har kallat oss genusgrupp, då fokus varit en skola där elevens kön inte ska styra bemötandet av densamma. Det är ett kontroversiellt ämne där många hävdar att det handlar om arga feminister som vill trycka ner pojkar.

Delvis därför fokuserar vi nu snarare på normkritik, men huvudsyftet är inte att undvika debatt om genus, utan snarare att inte begränsa debatten till att handla om just kön. För mig är det ofattbart att någon ens kan bli provocerad av det faktum att samhällets normer begränsar, men det är en annan diskussion.


2 Comments

Emelie · maj 4, 2011 at 10:07 f m

Fast visst är det väl ändå provocerande hur mycket samhällets normer begränsar oss?

    Linda O · maj 5, 2011 at 1:20 e m

    För mig är det provocerande att normer styr oss, men många blir provocerade av dem som har ett normkritiskt synsätt.Det tycker jag är konstigt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.