Stockholmsmodellen ska ge lärare som genom sitt arbete förbättrar elevernas resultat högre lön. Det låter väl bra? De bästa lärarna får de bästa lönerna.

Frågan är vad ett bra resultat är och vem som ska avgöra det.

Förutom höga betyg i år 9 och/eller bra resultat på de nationella proven i årskurs 5 och 9 i förhållande till jämförbara skolor väger man in hur många elever som:

– kommer från ett annat land och endast bott 2,4 eller 6 år i Sverige.
– har föräldrar utan gymnasieutbildning.
– bor med en ensam vårdnads­havare.

Det låter ju bra, men just betyg kopplat till lön gör alltid att jag blir skeptisk. Det är illa nog som det är nu med en skenande betygsinflation och påfund som detta riskerar att göra saken värre.

För mina elever gäller att de bott kort tid i Sverige. Ett bristande språk är en svårighet, men även de upplevelser de har med sig i bagaget. Vissa perioder mår de så dåligt att de har svårt att fokusera på skolarbetet. Att de ens tar sig till skolan är en prestation och dessutom ett bra betyg på vår verksamhet. Detta är dock inte mätbart.

Bra resultat för någon kan vara att ens gå upp på morgonen och detta utan att falla inom de tre punkter som ska tas hänsyn till. På samma sätt kan det vara dåligt om en elev inte når högsta betyg. Allt är relativt och att försöka förenkla allt som sker i skolan och bara fokusera på måluppfyllelse är lurigt.

Vem ska då avgöra om det arbete jag gör är av bra kvalitet? Ja, det ska ju vara min närmaste chef. En rektor som ansvarar för runt 50 lärare om inte mer, som inte har tid eller möjlighet att vara en pedagogisk lärare och som varit i mitt klassrum endast vid ett par tillfällen. Inget ont om honom, han har en omöjlig arbetssituation, något han delar med många rektorer i landet.

I den nya skollagen framgår med all önskvärd tydlighet att rektorn ska fungera som pedagogisk ledare och dessutom ha en pedagogisk utbildning på universitetsnivå. Bra att det framförs, men kanske är det dags att titta över hur det ser ut i verkligheten istället för att gång på gång söka efter enkla lösningar.

De bästa lärarna ska helt klart ha de bästa lönerna, men att bara titta på en så liten sak som slutbetyg och NP är att förenkla och förminska lärarnas uppdrag.

 


2 kommentarer

Bertil Törestad · april 28, 2011 kl. 5:57 e m

Javisst är det fel att sätta lärarlöner efter skolbetyg. Det räcker med den betygsinflation vi har redan nu. Frågan är hur lärarkompetens ska bedömas. En kanske
utopisk tanke vore att låta klassrummen vara öppna lite mer, eller låta lärare lite fritt få komma och visa upp sina lektioner mer offentligt. Inte bara för att bli bedömda utan för att få synas lite också.

Jag tror att människor behöver lära känna lärare lite närmare. Många minns bara sin skoltid. Kanske skulle då en större förståelse kunna utvecklas för yrket.

Men förslagen kanske är för omdanande.

torestad.blogspot.com

    Linda O · april 28, 2011 kl. 7:03 e m

    Klassrum ska definitivt inte vara stängda där har du absolut en viktig synpunkt. Hur och var lektioner skulle visas upp undrar jag lite, men det är en spännande tanke.

Kommentarer är stängda.