Det snackas mycket om att det ska satsas på lärarna och ett sätt är att höja lönen för att på så sätt göra yrket en aning mer lockande. Status och lön hänger ihop helt klart.
I Kalmar satsar man på att få de bästa lärarna och behålla de bra de har. Där skjuter kommunen till extra pengar och lönelyften ligger på dryga 4% istället för taket, eller förlåt golvet, som i år ligger på 1,5%.
Varje avtalsrörelse så heter det att det nu är dags för ett riktigt bra avtal för lärarna. Många brukar till och mer hävda att lärarna bör få de absolut bästa avtalen. I realiteten har det inte sett ut så. Jag säger bara 1,5%. Det är ett hån. Ändå får vi höra att våra fackförbund tycker sig ha tecknat bra avtal, eller i alla fall det bästa de kunde få just nu. Det räcker inte.
I DN skriver Metta Fjelkner att kommunerna inte uppfyller löneavtalet med lärarna, men är det inte naivt att tro att den miniminivån som satts i avtalet ska bli just en lägstanivå och inte, som idag, ett maxbelopp? Avtalen måste uppenbarligen omformuleras eller så får procenttalet helt enkelt bli betydligt högre.
Nu vill jag inte bara att det pratas om hur mycket det ska satsas på lärare utan att det faktiskt görs så också. Och det redan i denna avtalsrörelse.
