På twitter oroade sig @mittilivet lite över hur det ska bli när det i Stockholm inte längre ska finnas något IV-gymnasium. Eleverna ska fördelas på flera skolor och hon frågar sig hur det då ska bli för hennes elever. Ska de känna sig dumma?
Hur är det nu undrar jag? Känner de sig stolta över att gå på sin skola? Om svaret är ja har personalen lyckats med uppdraget att ge eleverna en bra utbildning och en rejäl dos självkänsla. De kommer då klara sig utmärkt i ett iv-klassrum på en ”vanlig” gymnasieskola. Är svaret nej kommer de troligen inte att trivas i framtiden heller.
Ja, de går ett extra år på gymnasiet, men det är grymt viktigt att sälja in det faktum att detta extra år faktiskt kan innebära en rad fördelar. De får en chans att landa tillsammans med lärare som är vana vid att arbeta med elever som tyckt att skolan varit trög, de får en bra förberedelse för gymnasiet, eller kanske en insikt om att gymnasiet inte är deras grej, de får förhoppningsvis lära sig nya saker i en liten grupp och en lugn miljö.
Jag har visserligen bara arbetat på ett individuellt program som är mer eller mindre integrerat i gymnasieskolan i vår kommun. I små kommuner är det säkerligen lättast att göra så och jag ser en hel del fördelar med det. Speciellt för våra elever som går på IVIK, som kan fasas in på program samtidigt som de får vårt stöd, men även för elever som lämnar oss och går vidare. Jag älskar att se dem växa upp och känner mig väldigt stolt över att mina första IV-elever tar studenten till våren.
Hur går det att skapa en lugn miljö och en tillhörighet i en skola där det bara går IV-elever? Det är jag väldigt nyfiken på.
Den mest speciella grupp vi har går visserligen i ett hus på gården, lite ifrån resten av skolan, men då vår skola består av hur många byggnader som helst är det egentligen inga konstigheter. Någon gång har någon av eleverna sagt att de går i aphuset, men mer kommentarer om skolan har det inte varit. Jag tror och hoppas inte att de ser sig som annorlunda eller sämre än andra.
Däremot kan jag som lärare bli lite irriterad över att vi så ofta glöms bort i planeringen av till exempel studiedagar, utvärderingar, utflykter, studiebesök och annat, men vi har skrikit rätt högt och nu räknas vi lite mer.
Det är mycket som händer för mig och mina kollegor den närmaste tiden. Även för våra elever, men vår förhoppning är att de inte ska se det som en så stor förändring. De flesta program som ska finnas i höst finns hos oss redan nu, men visst krävs det en del justeringar.
