Efter fredagens föreställning av Gränslandet väckte en hel del tankar hos eleverna på Språkintro, speciellt hos de fem jag undervisar mest. Dansaren Mohanned Hawazs androgyna stil gjorde dem fundersamma. Fnissiga, snarare än provocerade, men jag och en kollega pratades vid och bestämde att vi måste prata om det här med normer och hbtq.
Jag funderade ett tag på hur jag skulle gå till väga, då eleverna varit i Sverige mellan 2-6 månader och har en mycket begränsad svenska än så länge. Jag valde att använda bilder och mycket upprepningar av få ord. Först ordet kärlek, illustrerat med hetero- och homosexuella par. Bröllop, som illustrerades på tre sätt och med tillägget att det går att välja om bröllopet ska vara i kyrkan eller inte. Tredje omgången bilder handlade om familjer och hur en sådan kan se ut. Regnbågsfamiljer och stjärnfamiljer var inga begrepp jag introducerade, inte heller kärnfamilj, men jag ville visa att det finns flera sorters familjer. Du får bestämma själv vem du älskar, vem du vill gifta dig med och vem du skaffar barn med. Du kan också välja att inte gifta dig eller skaffa barn. Viktigast är att respektera andras val.
Nu är det inte så rosenskimrande i verkligheten att alla hbtq-personer accepteras och kan gifta sig eller skaffa barn utan att det står hinder i vägen. Det tar vi senare. Syftet nu var att öppna elevernas ögon för vilka lagar och regler som gäller här. Vi hittade en lista över i vilka länder samkönade äktenskap är tillåtna och de konstaterade att i Afrika, där deras hemländer ligger, är det svårt att leva som något annat än heterosexuell.
Samtalet fortsatte, med få ord, till jämställdhet och status för män och kvinnor. Vidare till tankar om vad flickor och pojkar fick göra och huruvida föräldrar ville ha döttrar eller söner. Där hade de olika erfarenheter. Slutligen kom vi in på aga, som de alla såg som något naturligt. De hade blivit slagna både hemma och i skolan. Det var det normala och inget som ifrågasattes. Sedan var de medvetna om att det såg olika ut i olika familjer även i deras länder, men normen var ändå att aga förekom. Det är självklart otroligt viktigt att de förstår att det inte är okej med våld mot någon och absolut inte mot sin fru eller sina barn. Ibland är det lätt att glömma att våra elevers bakgrund och erfarenheter skiljer sig så mycket från det som vi är vana vid. Min strategi är alltid att samtala och aldrig döma. Däremot markerar jag alltid att våld och diskriminering av alla slag är absolut oacceptabelt.
Nu vill jag abslut inte påstå att ifrågasättande av homosexualitet eller personer som bryter normer på andra sätt är unikt för Språkintro, för så är det självklart inte. Även på mitt andra program Estetiska Programmet var några elever provocerade. Någon deklarerade att hen inte ville tvingas en dansande man i kvinnokläder i skolan och ett fåtal andra för förbannade över att ordet hen användes och försvarandes. De stora flertalet uppskattade dock föreställningen och gillade speciellt musiken skarpt.
Det blev en riktigt bra lektion och det kändes verkligen som att mitt budskap gick fram. Modersmålslärarna fick ta över och tala om samma ämne, så att vi fick en liten extra garanti för att de förstått. Om några veckor kommer RFSU och har sin kurs på lättare svenska, med ett material som vi var med och provade ut.