Då ungarna lade sig tittade jag på webb-tv från Lärarförbundet som du hittar här.
Gustav Fridolin först, som tycker att skolutvecklingen gått åt fel håll de senaste 8 åren, så klart. Intressant kommentar om att lita på lärare, istället för att peta i småsaker. Han jämför med att ingen lägger sig vilka verktyg kirurger använder. Just bristen på respekt för vår profession är det som stör mig mest.
Fler anställda och högre löner, självklart. Det snackar alla om, men lite händer. Jag håller med om att det måste ske och ser gärna att skatt för dem som tjänar mest läggs på skolan. Öronmärkt behöver det bli.
Jag vill också lyfta de viktiga skolfrågorna, om t.ex. arbetsmiljön och arbetssituationen för såväl lärare och elever. Inte ägna tid åt att diskutera att eleverna ska få betyg tidigare eller att förskoleklass ska bli mer av en skola, där håller jag med Fridolin. Föga överraskande kanske. Jag efterlyser också tid. Jag vill hinna vara den kreativa lärare som Fridolin talar om.
Lönen måste upp, inte bara i korta satsningar eller examensbonusar, utan för alla. Det är lärarkris då många lämnar yrket och få väljer det från början. Några quickfix finns inte.
Elevernas lust, estetiska ämnen och skolbibliotek. Fridolin talar för mina öron. Fridolin talar som en lärare. Som någon som vet något om skolan. Där skiljer han sig markant från vår skolminister. Han talar också om att fokusera på det som är viktigt. Även här skiljer han sig markant från vår skolminister. Är det inte rätt tragiskt ändå?!
Utvecklingsplan, de viktigaste målen (lärarnas status, arbetsmiljö och lön, elevernas lust och kreativitet och att minska skillnaderna och klyftorna i skolan) skrivs ner och den 15e september ska den utvärderas. Intressant. Jag ser gärna Fridolin som skolminister efter valet. Mycket hellre än Ibrahim Baylan. Precis som finansministern ska vara ekonom, måste skolministern har skolbakgrund.
Och så Tomas Tobé. Lite nervös tydligen. Han menar att det finns ett stort intresse för vad Moderaterna vill göra med svensk skola. Han upplever ett starkt stöd nu när de börjar tala om högre löner och att skickliga lärare ska få mer tid till eleverna. Här vill jag påminna om mitt bildbevis på att detta inte ska innebära mer undervisningstid för den enskilde.
Tobés viktigaste mål är att alla elever ska få stöd tidigt, mer undervisningstid av skickliga lärare som får bättre betalt och mindre av pappersarbete. Alla tre behövs. Får han stöd för att klara av de här prioriteringarna? Det menar han och påstår att finansministern är med honom i att stötta skolan mer ekonomiskt.
Svensk skola skulle må bra av mer samsyn, trots valrörelse och jag skulle också önska att det fanns gemensamma reformer. Jag undrar verkligen om han har med Björklund i det här?
Innan valet hoppas han hinna med att förankra sina förslag, att de i skolan känner igen sig. Så är det inte nu och det håller jag med om. Bra om M satsar på mer konkreta och verklighetsförankrade förslag. Tobé låter ovanligt ödmjuk och jag hoppas att det är så. Även hans förslag ska utvärderas 15e september.
Och så undrar jag självklart om paketet Fridolin och Tobé fick innehåller läroplanen, skollagen eller någon bra forskningsöversikt.
