Jag har två söner och jag jobbar järnet för att de ska våga vara sig själva och inte fastna i de begränsande könsroller som styr våra barn allt för tidigt. Jag vill att de ska kunna ha vilka färger som helst på kläderna, leka med leksaker av olika slag och ha kompisar med både snopp och snippa. Jag vill inte att de ska lära sig att det finns tjejlekar och killekar, leksaker för killar och leksaker för tjejer, eller färger som passar killar och färger som passar tjejer. Jag vill inte heller att de ska tro att alla tjejer blir kära i killar, eller alla killar i tjejer. Jag vill att de ska ha ett öppet sinne. Att de skulle få för sig att alla är heterosexuella är en ganska liten risk. De kommer säkert gå igenom någon fördomsfull period i tonåren, men just nu är alla sorters par naturliga. Däremot inte alltid alla sorters killar och tjejer.
Senast i tordags pratade grabbarna om att Starwars var en killsak, men att tjejerna som är med i Starwars och kanske Hermione också, är tjejer som är okej. När mina ungar säger något som tyder på att de formats av ett könsrollstänkande brukar jag fråga hur de tänker. Om det verkligen är så att tjejer inte kan leka med Starwars, som det gällde i detta fall. Så är det självklart inte, det var båda överens om, men det är inte så många tjejer som gillar det.
Gör alla killar det då, undrade jag och självklart var det så att alla inte gjorde det. Vi konstaterade alltså att både tjejer och killar kunde leka med till exempel starwarslego, men att fler killar gjorde det. Detsamma gällde Pet shop som de gillar lite, men inte lika mycket som sin kusin som är tjej. Böcker för tjejer och killar finns i alla fall inte, det är de fortfarande säkra på. Så får det gärna fortsätta även om jag gärna hoppar över öl böckerna vi läser ibland.
Målet är inte att de inte ska få tycka att det är någon skillnad mellan personer, men jag vill inte att de allt för lättvindigt lockas att generalisera efter kön.
Jag vill ge mina barn 100 möjligheter istället för 2. Tyvärr är det svårt att hjälpa dem att stå emot de roller de tvingas in i. Femåringen hade det väldigt jobbigt på förskolan för ett tag sedan då killarna i hans ålder bara lekte krig och tjejerna var i dockvrån. Behöver jag säga att vårt utvecklingssamtal inte var direkt lugnt. Det är inte okej att förskolor inte arbetar med kompensatorisk pedagogik.
Vart vill jag då komma? Att kampen knappast blev lättare igår. Som vanligt tittade vi på Wild Kids då vi alla gillar serien där killar och tjejer i tioårsåldern tävlar mot varandra. Hittills har tävlingen varit lite orättvis, då längd betytt mycket. Kön har dock inte spelat någon roll när Lejonen och Björnarna tävlat mot varandra. Igår skulle då lagen göras om och nu tävlade tjejerna mot killarna. Nu var det faktiskt inte lagen jag reagerade mest på utan SVT:s vinkling av det hela. Alla intervjuer med ungarna handlade om huruvida det inte var skönt att äntligen slippa lagkamrater från det andra könet och jo, det tyckte de ju alla. Alexandra Zazzi var med och lagade mat och hon frågade också om det inte var skönt att slippa tjejerna och när killarna svarade ja kontrade hon med ett ”nej men så jobbiga är vi väl inte”.
Någonstans här blev jag vansinnig. Det hela blev ännu värre av att det hela tiden snackades om att det nu var enklare att prata om vem av killarna respektive tjejerna som var gulligast. Alla ungar fick svara på den frågan i intervjuerna. Varför? Okej om någon av deltagarna hade velat berätta att de tyckte någon var gullig, men måste producenterna bygga större delen av programmet kring detta?
Ärligt talat spyr jag på att SVT förstärker könsroller och deras heteronormativa syn är vidrig. Jag vill inte att mina barn ska matas med sådan skit och är både besviken och arg. Från att ha varit ett hyfsat trevligt program där barn har fått vara barn, blev Wild Kids nu ett sliskigt program där barn lekte vuxna och ömsom hånade, ömsom hyllade det motsatta könet. Riktigt, riktigt dåligt!
Musik som ABB kanske lyssnade på har tagits bort från programmet, men det här är tydligen okej?