En första en-till-en-uppdatering

I fredags fick så eleverna sina datorer. Alla i vår grupp var inte där och två elever behöver fortfarande hämta ut sina datorer. En av dem vill inte ha en, tror han är rädd för ansvaret. Lösningen blir att den får låsas in i klassrummet. Men hur löser man egentligen problemet mer långsiktigt? Kan man tvinga en elev att skriva på ett kontrakt som gör honom eller henne ansvarig för en dator? Vi kommer inte att ha några extradatorer i klassrummet. Hur löser vi det då? Från skolledningens sida uppmuntras självklart att datorerna ska användas mycket i undervisningen och i vår grupp är tanken att datorerna ska finnas med varje lektion. Om eleverna fixar att hålla sig ifrån datorernas lockelser vill säga. Det blir förhoppningsvis inga större problem, med tanke på hur våra dagar är uppbyggda.

Förmiddagarna är undervisningen väldigt fyrkantig, alla elever i ett klassrum och mycket fokus på svenska. Efter lunch arbetar vi tillsammans med IA och eleverna väljer mer själva. Några läser kurser i bland annat biologi, historia, samhällskunskap och bild för att ha chans att bli behöriga. Andra fördjupar sig i svenska, engelska eller matte. Andra ägnar sig åt mer kreativa saker som att spela olika instrument, fotografera eller spela in och redigera film.

Det finns flera anledningar till detta. Ett är att individualisera. något som blivit ännu viktigare nu när behörighetsreglerna ändrats, men det är också viktigt att våra elever uppmuntras att göra aktiva val. Ytterligare en aspekt är att alla faktiskt inte orkar arbeta aktivt hela dagarna och att det ska vara okej. För någon som inte varit i skolan speciellt mycket tidigare är det ett stort kliv framåt att vara närvarande och då måste kraven vara rimliga.

På eftermiddagen kan det alltså vara lite friare gällande datorerna, vilket gör att kraven under förmiddagarna kan och ska vara mycket höga. Under mentorssamtal minst en gång i veckan utvärderar vi hur elevernas skolsituation ser ut. Jag håller på att träna på att få in ännu mer MI-tänk i mina samtal med eleverna. Om deras mål ser ut på ett sätt och agerandet visar på något annat är det viktigt att låta dem dels se diskrepanser mellan mål och beteende, men också själva fundera över varför det blir så. Det är så lätt att som lärare bestämma för eleven och leta lösningar, men utan motivation att förändra ett beteende kommer det aldrig att funka.

Lite samma tänker jag med datorerna. De ska vara ett arbetsredskap och de ska användas på ett bra sätt. Genom att ta reda på hur motiverade mina elever är att nå de mål de satt upp kan jag också hjälpa dem att komma på hur de bör använda sin dator på bästa sätt.

Efter en måndag med ett havererat nätverk kom vi i alla fall igång ordentligt igår med att först låta eleverna logga in på VKlass, vår nya lärportal och bekanta sig med den, låta alla dubbelkolla att alla har g-mailadresser för att kunna skicka in dokument för respons på ett smidigt sätt och sist, men inte minst, fixade vi lösenord på sli.se för alla. Vilken guldgruva.

Känslan så här långt är att detta kommer att bli skitbra, men att det krävs en hel del coachande av eleverna för att de ska göra bra val gällande hur datorerna ska användas i skolan. Bäst är att se en av våra mest struliga ta hand om sin nya datorn med en sådan försiktighet. Han har aldrig haft en egen dator förut, ingen har haft råd att köpa en till honom och nu är han så glad att jag nästan blir gråtfärdig. Låt det fortsätta så.