Två sekunder efter jag publicerade inlägget om dagens ledare i GP såg jag Eva-Lis Siréns debattartikel i DN. Det får alltså bli ett inlägg till innan jag går på påsklov. Eller kompledighet. Vägrar av princip använda ordet lov för min ledighet. Lite OT kanske, men en sak som jag faktiskt tror sänker lärares status är snacket om långa lov och slöa lärare som aldrig jobbar. Svårt att bemöta det utan att låta som en både gnällig och lat lärare. Faktum är dock att jag inte har påsklov nu.
Åter till debatten.
Att uppröras av Zaremba är lätt. Hans syn på skolan i allmänhet och kunskap i synnerhet är lite smått tragisk. Den nöjdaste mannen i Sverige lär vara Jan Björklund som verkar ha tjänat mest på serien. Faktum kvarstår dock att skrämselpropaganda kan ha en poäng. Frågan är bara vem som får skulden för eländet och hur skolan kan lyftas ur det.
Att bara skylla de problem som finns på kommunerna eller ännu värre lärarna är inte så konstruktivt. Problemen behöver komma upp till ytan helt klart och att det på så många håll sparas in på skolan enligt mantrat ”klasstorlek och lärartäthet har ingen betydelse” är beklagligt. För att vi ska få en skola med kvalitet behöver arbetssituationen för både vuxna och barn vara minst dräglig och allra helst fantastisk. Om inte får vi den skola vi förtjänar.
Eva-Lis Sirén har rätt i att debatten måste lyftas från den svart-vita smutskastning som av tradition styrt densamma. Måste den som inte förespråkar katederundervisning och fokusering på endast faktakunskaper per automatik vara för att eleverna lämnas till att själva söka kunskaper i någon vriden bild av en flumskola som jag ärligt talat aldrig sett i verkligheten. Möjligen har eleverna fått klara sig för mycket själva för att läraren har 32 elever i klassrummet samtidigt, men att det inte finns någon gyllene medelväg är helt klart inte sant. Debatten blir dock roligare om det förenklas och förvanskas, eller?
Nu är det inte en sådan debatt vi behöver, utan en mer konstruktiv sådan. Vad är det egentligen vi lärare behöver för att kunna göra ett riktigt bra jobb?
Jag säger det igen, om eleverna i en klass är få är chansen mycket större att jag som lärare kan göra ett bra jobb. Eller ännu hellre en något större grupp och en kollega i klassrummet. Viktigt när man diskuterar gruppstorlek är dock att inte stirra sig blind på en siffra. Det är inte så enkelt att den perfekta gruppstorleken är 20. Det beror självklart helt på hur gruppens sammansättning ser ut och här måste lärarnas professionalitet få avgöra vad som blir bäst, inte den kommunala plånboken.
Mer tid till undervisning och samarbete. Jag är rädd att många tyvärr inte inser vikten av ett fungerande arbetslag, utan fortfarande vill göra sin planering själv. Då kan arbetslagsmöten ses som något som tar tid från förberedelse av undervisningen, då det istället borde vara precis tvärtom.
Lgr11 förespråkar samarbete och ämnesövergripande arbete. Ett samarbete tydligt kopplade till målen i de olika ämnena. Vi behöver ett professionellt och målrelaterat samarbete för att underlätta och förbättra för både oss och eleverna.
Som lärare i svenska som andraspråk vill jag också påpeka det självklara, för språkutvecklingen är vi alla ansvariga. Att då inte utnyttja de kunskaper som jag och andra sva-lärare har är lite dumt. Goda kunskaper i svenska språket är en nödvändighet för att du ska nå höga resultat i andra ämnen. Detta gäller både elever med andra modersmål än svenska och elever som har svenska som modersmål. I den senaste debatten om PISA och andra texter som mäter kunskap pekas på det faktum att det i många fall är läsförståelsen som brister. För språkutveckling och därmed läsförståelse ansvarar alla lärare.
Som alltid kommer debatten också tillbaka till lönerna. De bäst lämpade måste lockas att bli lärare, skriver Sirén och jag skulle vilja lägga till att de också ska vilja vara kvar. Löneutvecklingen är helt klart pinsam. Det går inte att använda något annat ord. Vi kan diskutera tills vi är blåa i ansiktet om vikten av lärares utbildning, men får vi inte de bästa att ens börja studera till lärare för att lönen är så låg når vi ingenstans.
Snart dags för avtalsrörelse. Ge nu lärarna mer än de 1,5% som årets löneöversyn ger. Tomma ord har vi hört allt för många år.
Jag avslutar med Eva-Lis Siréns ord:
Ska vi klara att återupprätta en likvärdig skola måste alla goda krafter arbeta tillsammans, släppa på prestigen och lära av vad internationell och nationell forskning visar fungerar. Svenska ungdomar och svensk tillväxt har inte tid att vänta. Vi lärare vill se längre än till kortsiktiga mediala vinster och cyniska uttryck.