Betyg och poängsättning har väldigt lite med lärande att göra. Det är en stor vits att eleverna vet vilka krav skolan ställer och att elever får avslut i olika moment. Men medan lärandet pågår ska man inte poäng- och betygsätta det.

Som  varande allergisk mot summativ bedömning kan jag inte annat än att ropa amen efter Christian Lundahls uttalande. Hur kan kunskap mätas i siffor eller för den delen i bokstäver? Du har 18 av 20 och då får du MVG, men har du 16 av 20 får du VG. En procentuell del av provfrågorna ska besvaras för varje betygssteg avsett hur uppgifterna ser ut verkar det som ibland. För många år sedan hade jag en kollega som använde fysikbokens studieuppgifter som prov och den som hade alla rätt fick MVG. Att eleverna bara redovisade kunskaper motsvarande G spelade mindre roll. Senast för några veckor sedan beklagade en annan kollega att en elev som uppenbarligen inte förstått ämnesområdet lyckats få nästan alla rätt på provet genom att lära sig en stor del av läroboken utantill. Nu skulle läraren vara tvungen att sätta VG på eleven. Varför kan man undra då provet mätte faktakunskaper.

Formativ bedömning är att föredra i alla lägen och ingen hade varit gladare än jag om betygsbedömning helt försvann. Det finns så mycket bättre sätt att mäta kunskap och framför allt diskutera kunskap och kunskapsutveckling än att stämpla en bokstav i pannan på eleverna.

Läs vad Christian Lundahl har att säga mer här. Mycket spännande artikel!

 


1 Comment

Lite småkär sådär · mars 15, 2011 at 8:20 f m

[…] skulle utveckla snarare än de kunskaper de behövde för att utveckla de givna förmågorna. Summan av kunskapen skulle alltså inte vara 52, men så blev det och så ser det fortfarande ut tyvärr. Prov med poäng som används som grund […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.