En spännande dag

Idag smög höstterminen igång hos familjen O, då Storebror var några timmar på sitt nya fritids, medan Lillebror och jag var på inskolning i förskoleklassen där han ska gå. Båda barnen kommer att gå på en helt nybyggd skola och det var spännande att få se insidan.

Från en liten förskola, ett föräldrakooperativ med totalt ca 30 barn, till en stor skola med över 400 elever. Lite pirrigt kan jag tycka. Jag var dock glad att de två avdelningar där F-3-eleverna ska gå var så skilda från resten av skolan. Imorgon ska vi köpa inneskor då det inte ska förekomma ytterskor i skolan. Det är bra det.

Det skiljer bara ett skolår mellan mina ungar och det känns bra att de ska gå i olika arbetslag så att de får egna kompisar. Det verkar som att förskoleklassen och ettan ska samarbeta mycket och vissa tider under dagen även med eleverna i år 2 och 3. Hoppas att lärarna styr upp det på ett bra sätt.

Som lärare och mamma tycker jag att det är väldigt viktigt att vara lyhörd för vad lärarna har för tankar kring undervisningen och lita på att de har en bra plan. Tyvärr har den omorganisation av skolorna i vårt samhälle skrämt en hel del föräldrar. Det är mycket nya termer, som processgrupp och processledare istället för klass och klassföreståndare.

Att eleverna möter flera vuxna är jag enbart positiv till. Så var det i förskolan också. Viktigast för mig är att lärarna samarbetar och att de har den kompetens som krävs. En klassföreståndare som undervisar klassen i alla ämnen hade gjort mig mer orolig, då risken varit stor att läraren då undervisat i ämnen utan att vara behörig.

Att de inte bara ingår i en klass ser jag också som positivt. Att grupperna består av barn i olika åldrar är också något som varit naturliga på förskolan. Dessutom har gruppkonstellationerna de arbetat i sett olika ut beroende på vad de gjort. När rektorerna informerade i våras lät detta väldigt flummigt och annorlunda. Det hade varit bättre att förklara konkret hur detta skulle se ut och förklara syftet.

En förälder, som exploderade på informationsmötet, var på inskolningen idag. Också lärare, men med en stark längtan efter ett klassrum med bänkar, kateder och en lärare. Vi började diskutera och slutade snart då vi stod väldigt långt ifrån varandra.

Första året med en ny skola är troligen ett rörigt år. Jag har dock förtroende för personalen och den erfarenhet de har. Min förhoppning är därför att barnen inte alls ska känna av det röriga, utan fortsätta att ha kul medan de lär sig. Precis som på förskolan.

Imorgon ska Lillebror vara själv på skolan. Bra tror jag, då min vanligtvis kaxiga unge var ovanligt klängig idag. Inte konstigt då han bara kände en av barnen lite, de andra ingenting. Nackdelen med att ha gått på en liten förskola. I slutet tinade han upp och lekte runt på skolgården.

Tänk att jag har två skolbarn. Spännande och lite läskigt. Jag hoppas verkligen att jag och inte den arga föräldern som talade om socialt experiment, har rätt och att det här kommer att bli en riktigt bra skola.