Det här läsåret är speciellt på många sätt. För första gången undervisar jag bara på Estetiska programmet där jag från och med i höst också är programansvarig. Det betyder dock inte att jag övergivit Språkintroduktion helt och hållet. I alla fall inte alla elever som är inskrivna där. Vi prövar nämligen något nytt i år och låter ett trettiotal elever som egentligen inte har behörighet att gå ett nationellt program ännu att ändå börja studera där. På Estetiska programmet betyder det att vi i år har två behändiga ettor istället för en jätteklass som vi haft de senaste åren. Två klasser som också inkluderar elva elever från Språkintroduktion. De läser de flesta kurser med sina klasser och får parallellt extra undervisning i svenska som andraspråk och engelska.
En utmaning utan tvekan och målet är inte att dessa elever ska ta examen på tre år. Istället görs studieplaner på fyra år och förhoppningen är att de då ska kunna få en gymnasiexamen, eller i alla fall vara en bra bit på väg. Idag hade vi klasskonferens där lärare, rektor och EHT gick igenom elevernas studiesituation och det såg bättre ut för dessa elva elever än i alla fall jag vågat drömma om. Maken till motiverade elever får man leta efter och i en miljö där de faktiskt blir en del av en gemenskap där de hela tiden använder sin svenska utvecklas de varje dag.
Vi har fyra inriktningar på vårt program och eleverna har valt olika karaktärsämnen. Två läser bild och form, tre teater, tre musik och tre estetik och media. Musik har visat sig vara den största utmaningen utan större förkunskaper, men alla lärare är ändå överens om att den ganska unika inkludering vi nu gör är av godo. För mig som tidigare mött de här eleverna på Språkintroduktion är det fantastisk att se dem som en naturlig del av våra två ettor. Det här är verkligen inkludering på riktigt. Socialt är det en sådan otrolig tillgång för alla våra elever i alla tre årskurser. Om jag ska generalisera är våra elever på estetiska programmet otroligt vänliga, toleranta och tillåtande. Det är en fin miljö att bli en del av.
Däremot är det en stor utmaning att forma en undervisning när de flesta elever läser Svenska 1, någon Svenska som andraspråk 1 och ganska många svenska för grundskolan. Hittills har det fungerat ganska bra, men det krävs en hel del planering. Planen är att dela med mig av undervisningstips och reflektioner till hur inkludering kan gå till i praktiken. Alternativet, att eleverna som nu går hos oss skulle finnas kvar på Språkintroduktion, hade varit mycket sämre för deras språkutveckling. Inte för att Språkintroduktion är en dålig plats att få sin utbildning på, utan för att de behöver andra utmaningar. Nu får de det med råge.
Photo by Yannis Papanastasopoulos on Unsplash
