Föreläsningen med Björn Kindenberg och Pia Nygård Larsson blir en naturlig fortsättning på det Olvegård talade om. Den handlar om att lärare i SO och NO måste lära sig vad som kan innebära svårigheter för eleverna i deras ämnen, men också att sva-lärare blir medvetna om svårigheterna och därmed kan stötta.
Nygård Larsson inleder med att berätta om no-språket och dess diskurs, hur argumentationen i texter ska ske utifrån en naturvetenskaplig norm, inte i en argumenation som hade använts i t.ex. svenskundervisningen där det är okej att tycka, tro och ha en personlig åsikt. Det naturvetenskapliga synsättet och dess teorier är viktiga att inkludera i texter i no-ämnen. I SO är det istället viktigt att kunna ta olika perspektiv och redovisa olika tolkningar och åsikter. När vi diskuterar genrepedagogik går det alltså inte att tala om en argumenterande text som en text som ser likadan ut i olika ämnen, utan om flera ämnesspecifika texter, som alla är argumenterande.
I NO är klassifikationer viktiga och NO-böcker innhåller ofta klassificerande bilder. Schematiska teckningar, som t.ex. visar organ, djur, växter i genmskärning för att visa det inre. I SO finns snarare tidslinjer och andra liknande bilder.
Verben i NO-texter är ofta statiska och beskriver ett tillstånd, snarare än en förändring eller ett förlopp, vilket kanske är viktigare i en SO-text. Lärobokstexter är ofta komprimerade och därmed svårlästa. Kopplingarna i texten blir otydliga och det finns luckor, precis som Olvegård också påpekade. Det gäller i både NO och SO.
Identifiera, klassificera och beskriva, så ser de ämnesspecifika aktiviteterna ut i NO. Läraren använder t.ex. exkursioner, uppstoppade djur, miroskop för att tydliggöra undervisningen. Ämnesläraren har kunskaper som hen kanske inte är medveten om och det måste tydliggöras. Språkläraren kan inte fördjupa kunskaper i NO om hen inte har kunskapen. Därför måste ämneslärare också vara språklärare och språklärare tänka på att genrer är mer komplexa än de (vi) kanske tänker på i våra ämen.
Björn Kindenberg fokuserar på SO och påpekar att det självklart är fyra ämnen, liksom NO inte är ett ämne. Han fokuserar på historia och samhällskunskap, som ofta är mest teoretiska. Den första texten han presenterar är en text på ganska enkel svenska om kommunens inkomster. Han presenterar några olika sätt att hjäpa eleverna i läsningen.
Första frågan att ställa sig själv är ”Vad är det jag vill att eleverna ska lära sig, få syn på?”. Därefter ”vad behöver eleverna hjälp med för att förstå texten?” Viktigt är att komma ihåg att alla texter i t.ex. historia inte är lika. Varje text har ett speciellt syfte, även om det självklart finns gemensamma drag som t.ex. orsaker på olika nivåer som individ och struktur.
Kindenberg brukar börja med att fundera över hur man kan dela in texten i kategorier, att dela upp den i t.ex. offentligt, grupp och individ. Här måste läraren oskådliggöra sammanhang. Det kan också vara bra att följa den ekonomiska processen i samhället. Kort sagt att hjälpa eleverna att se mönster i texterna.
Tydliggör först därefter genren (förklarande) och språkliga drag (olika typer av processer, nominalgrupper och nominaliseringar).
Lässtrategier för att hjälpa eleverna att läsa en text av just den här typen.
Förklara begrepp. Visst görs det även tidigare i processen, men att förklara begrepp utan sammanhang är ingen idé att börja med.
Hjälp med speciella typer av ord, tex partikelverb, sammansättningar eller sambandsord.
Språket kommer alltså sent i processen, medan förståelsen är central redan från början. Kanske en lite ”bakvänd” process mot vad många vanligen gör. Det är ett intressant perspektiv. Kindenberg visar en historietext om handel, där det kronologiska perspektivet helt saknas, utan texten istället konstruerats kring ett ämne med olika nedslag som exempel. Det kräver en hel del förkunskaper tänker jag och Kindenberg talar också om hur viktigt det är att arbetet med förståelse och sammanhang kommer före t.ex. lässtrategier och språk.
Kindenberg tipsar om boken Att göra tänkandet synligt: en bok om begreppsbaserad undervisning, av Sten Arevik och Ove Hartzelldär begrepp i en modell går från abstrakta tankebegrepp och mer konkreta sakbegrepp. Sakbegrepp är ”glosor” och tankebegrepp ”grammatik”.
Nu hinner föreläsarna bara nosa vid ämnet, men de skickar med tips att börja med NO-aktiviteterna, som labbar och samarbeta kring vilket ämnesspecifikt språk som då används. Att diskutera texter, både de eleverna ska läsa och de som eleverna skriva. Vilka förväntningar har ämnesläraren på det eleven ska lära in och sedan producera. Form och innehåll är två sidor av samma mynt, men innehållet ska vara grunden i samarbetet, menar Kindenberg.
Det är möjligt för alla att använda modulerna om SO och NO på Läs- och skrivlyftet, alla moduler finns här.