Ibland undrar jag varför jag tackar ja till saker som jag egentligen inte vågar, men samtidigt är jag glad över att jag mer och mer skrotat jante och den obligatoriska tanken ”inte ska väl jag” (trots att den fortfarande flyger genom huvudet). Nej, jag kanske inte gör mer fantastiska saker än andra, men om jag blir tillfrågan måste någon tro att jag kan bidra med i alla fall något hyfsat vettigt.
Idag var det lärarkväll på Världskulturmuseet i Göteborg med fokus på utställningen Playground om normer. Jag lyckades komma i alla fall typ i tid och fick ta mig en titt på lokalen där jag skulle vara en av fyra lärare i en panel. Det väldigt formella sammanhanget skrämde mig lite, men jag försökte trycka bort det.
Lite fel kände jag mig också då de tre andra deltagarna hade samarbetet med museet hur mycket som helst, medan jag knappt varit där med elever. En del handlar det om att jag jobbar i en kranskommun och att en resa med kollektivtrafik blir dyr. Som alltid önskar jag att politikerna i Lerum kunde inse att busskort till eleverna så att de och vi kan komma till Göteborg. Dels ur ren konkurrenssynpunkt, men det är självklart en politisk fråga, men också för att våra elever får chans att bli en del av Göteborgs kulturliv. Det är viktigt speciellt för våra elever på Introduktionsprogrammen att få vidga sina vyer.
Samtidigt är det inte hinder vi ska se, utan möjligheter och Playground är en utställning som jag tror skulle kunna bli en viktig del i ett större arbete med normer. Vi har redan börjat lite smått att försöka definiera normer. Nästa steg är att problematisera och vidga dem. För mig är det viktigt att normkritik inte stannar vid att bli ett modeord eller något som blir titeln på en temadag och sedan bockas av. Jag försökte sätta ord på min syn på normkritik i undervisningen i en intervju i Skolvärlden i våras.
Mycket av det jag gör dagligen handlar om ett förhållningssätt och om aktiva val gällande material, men också hur jag bemöter mina elever. Lärarnas Riksförbund har tagit fram ett material som heter Det öppna klassrummet – Lathund för ett normkritiskt arbetssätt, där det finns många konkreta tips på hur lärare kan vrida sin undervisning så att den blir mer normkritisk. För mig är det viktigt att många olika röster får plats i klassrummet. Att jag inte nöjer mig med att historieböcker eller litteraturhistorier fokusera absurt mycket på män, utan aktivt arbetar för att få in andra perspektiv.
Utställningen Playground beror många begränsade normer. Delen om vithetsnormen är riktigt tydlig och påverkade mig mycket. Mest berördes jag av Föremål och berättelser, där ofrivilliga normbrytare berättar sina historier. Jag kommer med all säkerhet att återkomma till utställningen Playground.
