Det händer mycket just nu, som vanligt den här tiden på året. Att knyta ihop alla lösa trådar på jobbet görs inte i en handvändning. Nästa vecka är tre dagar och då måste alla högar gås genom, då betygen ska vara satta på fredag. Sedan är det ”bara” alla matriser i Unikum kvar. Egentligen har jag ingenting emot all så kallad administration. Jag gillar att läsa och bedöma elevernas arbeten, tycker om att läsa kursplanerna fram och tillbaka och verkligen fundera över hur långt alla elever har nått. Jag tycker ännu mer om att fundera över vilken utmaning de behöver för att komma vidare. Faktum är att jag inte ens har speciellt mycket emot att rätta nationella prov, eller ens att fylla i resultaten från desamma i otaliga sammanställningar. Jag tycker också att det är otroligt viktigt och givande att ha extra utvecklingssamtal med de elever som ännu inte nått målen i alla ämnen.
Det finns bara ett yttepyttelitet problem. Samtidigt som jag ska hinna med alla dessa tidskrävande uppgifter ska jag hinna med att undervisa precis som vanligt och dessutom fixa för alla schemabrytande dagar som det vimlar av de sista veckorna på skolan. Aktiviteter som betyder att den planeringstid jag i vanliga fall har (och som i vanliga fall inte räcker långt) nu försvinner helt.
