I DN berättar Anne-Marie Körling om sin syn på högläsning. Hur viktig den är och att vi genom högläsning kan förbereda våra barn och elever för den självständiga läsningen. Och hur tydligt det är att barn som mött litteraturen får ett bättre språk och därmed godare förutsättningar att klara de krav som skolan ställer.
Så här står det i artikeln:
När hon började arbeta som grundskollärare för tjugo år sedan, tyckte hon sig verkligen märka vilka som hade blivit lästa för hemma. De hade ett större ordförråd och en sorts skriftmedvetenhet, eller en nyfikenhet på vad det skrivna ordet kunde säga.
Jag läser för mina barn varannan kväll, de andra kvällarna läser deras pappa. För oss har det varit en självklarhet sedan de var riktigt små och vi tänker allt fortsätta många år till. Nu går grabbarna O i ettan och tvåan och vi har riktigt intressanta samtal och diskussioner kring det vi läser. Precis som Körling säger är lässtunden en stund av närhet och lugn.Ett sätt att varva ner innan det är dags att sova. Jag håller också med den förälder som säger att hen lärt känna sitt barn bättre genom deras högläsningsstunder. Just nu läser vi Ossians ovanliga nanny och har massor att prata om gällande hur föräldrar ska vara mot barn, hur barn ska vara mot varandra och hur coolt det skulle vara att ha en nanny som Petronella.