Har så smått vågat mig tillbaka till skolbloggar och Twitter efter en intensiv höst och ett nästan lika intensivt ”jullov” som jag ägnat år studier och läroboksskrivande. Mitt i all stress har jag inte orkat med den allt mer polariserade och låsta skoldebatten. Mycket handlar det om vad vi inte vill ha, en del om vad som skulle kunna ersätta det som inte funkar, men i princip ingenting om hur vi ska komma vidare. Möjligen fylls ”huret” av begrepp som ytterligare skapar klyftor i en redan infekterad debatt. Ikväll hamnade jag till exempel i en debatt om huruvida ”möta elever där de är” är ett annat ord för att ha låga förväntningar, ställa låga krav och låta eleverna helt styra undervisningen” eller ”se vad eleverna kan och börja bygga därifrån i grupp och enskilt”.
I andra ringhörnan finns ”katederundervisning” som av motståndare tolkas som att ”säga samma sak till alla och strunta i om eleverna förstår”, medan andra menar att det är ”ett bra sätt att säkerställa att elever får den kunskap de ska och inte riskerar att sitta och slösa bort tiden”. Är katederundervisning detsamma som att en lärare står och mal framför en klass halvsovande elever, eller är det ett intressant, lärorikt och givande samtal som läraren leder?
Och vad är ”ensamarbete”? Är det att få tid att själv fundera över det läraren gått igenom, ta eget ansvar eller bli lämnat åt sitt öde med material som inte ger något? Är det ett sätt att få lugn och ro i klassrummet och slippa leda, eller en stunds nedvarvning efter en i övrigt aktiv och social lektion?
”Söka fakta” är det lämnas vid en dator, googla och sedan skriva av, eller söka efter, granska och värdera information. Det senare är kunskapskrav i flera ämnen, medan det förstnämnda tyvärr inte är ovanligt. I en värld fylld av information måste dock källkritik vara en självklarhet.
Filippa Mannerheim påminde mig också om Zarembas beskrivning av kataderundervisning, som det jag skulle kalla ett dialogiskt klassrum. För mig betyder katederundervisning något helt annat och om vi inte klart sätter ord på vad vi egentligen menar är risken stor att onödigt hårda diskussioner uppstår som mer handlar om att avsöja andra som dåliga lärare än att definiera vad som gör en bra sådan.
Mitt mål är fortfarande att möta varje elev, men jag tror att du skulle ha svårt att hitta elever som säger att jag ställer låga krav. Sträng är en vanligare beskrivning än snäll, men på ett positivt sätt. Oftast. Jag har blivit kallad elak många gånger, men aldrig mesig. För mig är det mesigt att inte ställa krav, men också oansvarigt att ställa samma krav på alla. Visst kan jag gå in med inställningen att alla mina elever ska nå A, men undervisar jag som om alla redan nått dit kommer jag att missa många. Undervisningen kommer att ligga alldeles för långt ifrån vissa elevers proximala utvecklingszon.
Det jag inte vill göra är att låta alla arbeta med olika material och aldrig mötas. Gruppen är en viktig del av individens lärande och utan den kommer många, kanske de flesta, inte lika långt i sin utveckling. Jag tror på modeller för inlärning, tydliga exempel, uppgifter som går att lösa på olika sätt. Jag tror mindre på långa genomgångar, men minst av allt tror jag på att lämna eleverna helt till sitt öde.
I engelska går det att låta eleverna sitta själva med text- och övningsbok väldigt mycket. Ett kapitel kan avslutas med ett prov. Eleverna kan till och med jobba i olika böcker på olika nivå. Så vill jag inte undervisa, men ibland behöver de bli så vissa stunder. Alla behöver både tid tillsammans och tid för sig själva. Ibland är det skönt att jobba med en kompis, eller i en liten grupp. Variation är nyckeln.
Mina nior planerar ett projekt själva nu med hjälp av ganska så omfattande instruktioner. De vet vilka uppgifter som ska göras, de har fått förslag på redovisningssätt som de spånat vidare ifrån och de ska imorgon göra en planering i färdig mall där det framgår vilka förmågor de tränar och vilka kunskapskrav de ska jobba med. De uppfattar att de bestämmer massor själv, men är egentligen väldigt hårt styrda. De får frihet, men jag tar ansvar. Det är bättre än att eleverna får frihet under ansvar. Däremot tror jag att många av mina elever upplever att de har ett stort inflytande över undervisningen.
Att få påverka undervisningen handlar för mig inte om att fritt få välja att göra vad man vill, utan att med hjälp bli medveten om vilka förmågor man behöver arbeta mest med och därmed kunna göra en plan. Strategier, de måste skaffa sig strategier. Det är mitt nya favoritord.
Hur är det med dig och semantiken? Vad lägger du in i begreppen ”möta eleverna där de befinner sig”, ”katederundervisning”, ”ensamarbete” och ”eget arbete”? Vilka andra begrepp kan tolkas olika och därmed orsaka onödiga konflikter?
