Om könsroller och läsning

Min mamma läser skönlitteratur, men pappa gör det sällan. Istället är det tidningar som gäller för honom. Gärna om ekonomi eller resor. På semestern läser han kanske någon tegelsten av Tom Clancy eller Ed McBain. De har två döttrar, där en (jag) läser mycket mer än den andra. Den som inte läser så mycket skönlitteratur har dock en universitetsexamen och tjänar bra mycket mer än sin kära lärar-syster. För läsa, det kan hon.

Det handlar inte bara om att läsa skönlitteratur för att få en god läsförståelse, då krävs även strategier för att läsa facktexter av olika slag. Allt kan inte tränas i skolan, trots att läsningen självklart också måste prioriteras här. Skönlitterturen ger dock mer än bara läsförståelse eller ett bra språk. Det handlar också om att lära sig inlevelse och empati.

Flickor läser mer än pojkar. Pojkars läsförståelse är ofta sämre och det är när det kommer till skönlitteratur och inlevelsen av de personer som böckerna handlar om, som skillnaden blir riktigt stor. Gunilla Molloy har skrivit mycket om läsning av skönlitteratur och i dagens DN ger hon sig in i läsdebatten och hävdar att pojkar saknar läsande manliga förebilder, vilket leder till att de undviker läsning som ses som ”tjejigt” och därmed inte för dem.

Jag skulle vilja koppla detta till det faktum att endast 35% av dagens föräldrar läser högt för sina barn. Risken är alltså stor att barnen inte ens får några läsande förebilder genom högläsning. Jag tror nämligen att det räcker långt, att både mammor och pappor läser högt för sina barn, såväl pojkar som flickor självklart, så att läsning av skönlitteratur förknippas med något bra, mysigt och trevligt.

Sedan önskar jag självklart att alla skulle läsa böcker, men jag förstår definitivt om det inte prioriteras av alla. Att läsa med sina barn är dock väl investerad tid inför framtiden.