Om högläsning

Idag skriver jag om högläsning på min bokblogg enligt O och som av en händelse hade Jesper Sundén på SvD samma tanke. Det är sorgligt om det stämmer att endast 35% av föräldrarna läser högt för sina barn. Vad har egentligen hänt de senaste åren som har fått högläsningen att minska så? Somnar barnen själv utan godnattsaga? Är det tv:n som står för den?

Jag håller med i Sundéns analys om att den minskade högläsningen och den försämrade läsförståelsen bland svenska elever. Barn behöver bli nyfikna på språket. De behöver föra språkliga och litterära samtal. Utan högläsningen blir tillfällena till detta mycket begränsade.

Just nu läser jag Fiskplåt och bajsdrakar av Torbjörn Flygt för mina ungar. Vi skrattar ikapp och har en riktigt mysig stund tillsammans om kvällarna. Vi delar en läsupplevelse som vi kan prata om under dagarna också. Just gemenskapen är en viktig del av högläsningen.

Vi kör en tvådelad kvällsläsning just nu. En gemensam som jag och maken turas om med och en enskild. Det betyder att jag har en bok på gång för Lillebror och en för Storebror också. Just nu har vi tema Astrid Lindgren och för Lillebror som är 6 läser jag novellerna i Nils Karlsson Pyssling, medan Storebror lyssnar på Rasmus på Luffen.

Har du tips på bra böcker att läsa högt?