Det här att jag ska ha två bloggar undrar jag över ibland. Att den här dessutom handlar om mitt jobb gör att det inte alltid blir så himla tjohoigt. Min kreativitet lägger jag på bokbloggen, men jobet vill jag påfallande ofta lämna just på jobbet.
En som är mycket mer genomtänkt och ungefär tusen gånger roligare än jag är Ketchupmamman, som faktiskt råkar vara lärare. Hennes inlägg om lärares arbetssituation är så himla bra. Speciellt det här fråga-svar-inlägget.
Själv brukar jag inte få höra så mycket längre att jag jobbar lite. Kanske för att jag mest umgås med sådana över 35, ja förutom mina elever då. Och mina barn.
Så här avslutar Ketchupmamman sitt inlägg, men jag tycker absolut att du ska klicka dig in och läsa hela.
Jag tycker det är viktigt att komma ihåg att de flesta yrken innehåller delar som inte syns. Skillnaden mellan läraryrket och en massa andra yrken är att de flesta ändå tror sig veta. De har ju själva gått i skolan, och kanske har de barn som går i skolan, och därför har de koll. De har upplevt lärare som inte såg det de borde sett, och de strider för att deras barn inte får den hjälp de behöver. Jag älskar det faktum att skolan engagerar folk. Det är bra att man har åsikter och engagerar sig, och kräver saker av skolan och lärare. Det ska man göra. Sluta aldrig bry er.
Men det är skillnad på att ha åsikter om hur skolan och lärare ska vara, och att tro att man har bättre koll än lärarna själva på vad de faktiskt gör. Det sistnämnda är faktiskt förolämpande.
Men visst, när jag var barn trodde jag faktiskt att lärarna fikade hela tiden. Och så slapp de plugga till proven, plus att ingen tvingade dem att gå ut och njuta av den friska luften. Jävla lyxlirare, tänkte tioåriga jag.
35-åriga jag vet bättre. 35-åriga jag går inte heller förbi kassörskor och säger ”jaha här sitter du och latar dig hela dagen, vissa av oss måste minsann stå”, och 35-åriga jag hojtar inte till Usain Bolt att ”9,58 sekunder, det var en jävligt kort arbetsdag!
