Snart måndag och en intensiv vecka väntar. Jag har inte planerat allt jag borde, men har bara en lektion imorgon och hoppas hinna en del efter den. Mina sva-elever ska starta bokcirklar på tisdag och jag behöver fixa lite mer med deras uppgifter.

Jag har varit borta i två veckor och hunnit koppla bort mitt jobb ganska så bra. Ännu bättre hade det gått om jag inte blivit blixtinkallad och varslad i tisdags. Jag vet att jag måste prata om det under veckan. Många kommer att undra. De som undrat hittills verkar vara förvånade över att jag inte brutit ihop. Jag väntar med det. Och medan jag väntar vill jag gärna fokusera på det som händer här och nu. Det är några månader kvar av terminen och vad som händer därefter får jag ta tag i senare.

Nu är det inte så lätt då veckan är fylld av möten som handlar om besparingar och varsel. Personalmöte imorgon om en skrivelse som några satt ihop som ska skickas till sektorsledningen och politikerna i kommunen. Är de beredda att totalt montera ner kommunens gymnasieskola? Inser det att 23 lärare mindre kommer att påverka verksamhetens kvalitet negativt?

På tisdag kommer kommunens controller för att förklara varför gymnasiet behöver spara så mycket. Vet inte om jag ens orkar lyssna. Samma controller har nämligen räknat ner IM:s elevpeng och anser att vi kan ha lika stora klasser som andra program. Elevpengen för eleverna på Språkintroduktion sänktes mest med motiveringen att dessa elever är studiemotiverade. Och ja, det är de, men de behöver också undervisning av behörig personal för att utvecklas optimalt. Och nej, klasser om 32 elever är inte optimalt. Faktum är att de 15 vi har nu är för stora för att möta allas behov.

På onsdag eller torsdag kommer jag att få en tid att prata med någon person från sektor lärande om mitt varsel och vad jag kan tänkas göra i höst. Jag tänker fråga om det funderat över hur det blir då de visserligen varslar någon som har svenska i sin behörighet (vilket vi tydligen har för mycket av på programmet) men som inte undervisat i ämnet de senaste fyra åren, utan istället står för 50% av programmets kompetens i svenska som andraspråk och engelska. För nej, svenska och svenska som andraspråk är inte samma sak.

Så det är en underdrift att säga att jag inte ser fram emot den kommande veckan. En rejäl underdrift.

Kategorier: Lärartankar