Idag har jag ägnat dagen åt det som inom ALP-skolutveckling kallas eftersamtal. Ett samtal som knyter an till det första samtalet vi hade med personalen, där vi tar upp det personen önskade att vi skulle titta på, det uppdrag personalen som helhet gett oss och det pedagogiska ledarskapet i allmänhet. Jag ledde tre väldigt olika samtal, med lite olika syften.
I alla samtal handlar det om att spegla, dvs berätta vad vi sett. Bilder som vi tagit var en stor hjälp. Vi pratade om lyckade situationer och om lite mindre lyckade situationer och tillsammans försökte vi sätta ord på varför olika saker hände. Att lyfta det som funkar bra är också viktigt, samt att skicka med en utmaning eller två.
Som sagt. Tre bra, men väldigt olika, samtal.
Efter allt jag och mina kollegor observerat syns tre motsatspar.
stress och arbetsglädje – där stressen är hög saknas arbetsglädjen till stor del, medan de som uttrycker arbetsglädje inte känner stress. Vad är hönan och vad är ägget? Hur kan man hitta arbetsglädje trots stress? Är det möjligt?
planerat lärande och spontant lärande – två saker som inte borde stå emot varandra, men det verkar vara så. Vissa fokuserar helt på det ”riktiga” lärandet och ser detta som vägen till att nå läroplanens mål. Andra ser lärandet i vardagen och är duktiga att dokumentera detta ”lilla” lärande. Det är också dessa pedagoger som känner minst stress.
struktur och kreativitet – också två saker som borde gå att kombinera. Några lyckas ganska bra, andra mindre bra. För mig är struktur en förutsättning för kreativitet. Men struktur får inte innebära rutiner som inte går att rucka på.
Imorgon blir det fler samtal. Måste förbereda ett av dem nu.