Att ha metorssamtal med elever som kan lite svenska är svårt, men ofta väldigt givande. Jag har lärt mig ställa rätt frågor. Även den som har ett begränsat språk behöver bli lyssnad på. Mina elever tycker om skolan, det är tydligt. Däremot har de mycket annat i sitt liv som kan vara jobbigt. Saknaden efter sitt hemland och sin familj. Frustrationen över hur lång tid det tar att lära sig ett nytt språk.
En elev sa så här till mig: ”Bror bra lära svenska. Jag dum.”
Tala om att kunna få fram sitt budskap med få ord. All frustration. Självklart har eleven fel. Hen är inte dum. Däremot är det inte ovanligt med avundsjuka gentemot yngre syskon som lär sig mycket snabbare. För visst är det orättvist!
