Vad är det vi testar?

Årets läsförståelse i Nationella Provet för år 9 i svenska som andraspråk och svenska var lite annorlunda upplagt jämfört med tidigare år. Förr har eleverna fått läsa texterna i klassrummet inför provet och det har funnits tid för samtal kring texterna.

I år hade de istället längre provtid där texthäftet först skulle läsas, för att i direkt anslutning till läsningen svara på läsförståelsefrågor. 60 + 140 minuter totalt.  Motiveringen till detta är att alla elever ska få samma förutsättningar. Ett väldigt konstigt resonemang, då provet för mina elever mer testade uthållighet än läsförståelse.

Jag var egentligen inte överraskad över att mina elever fick svårt med det här upplägget. Inte bara för att de är långsamma läsare, utan också för att deras ordförråd än så länge är lite för begränsat. Det är alltså inte alls säkert att de klarat provet ens med de gamla förutsättningarna. Ändå kan jag inte hjälpa att jag känner att elever med annat modersmål än svenska kom lite i kläm när reglerna ändrades om. Det räcker nämligen inte att slå upp svåra ord i en text. Ibland behöver man hjälp att förklara det i texterna som handlar om svenska vanor och traditioner. Sådana saker som den som bott hela sitt liv i Sverige inte alls reflekterar över, men som inte är självklart för någon som inte gjort det.

Det kan handla om musik, tv-program, böcker som hör till de svenska elevernas referensram, men som är helt okänt för mina elever. Att lämna eleverna själva med texterna är alltså inte alls att ge alla elever samma förutsättningar.