Det är lätt att gnälla

Inser att det här blivit en riktigt gnällig blogg, men det förekommer så mycket galen debatt kring skolan att det kanske inte är så konstigt. Tänkte ändå fundera lite över vilka reformer jag skulle vilja se i skolan.

Lärare hinner inte med för- och efterarbete. Det är allvarligt. Om vi ska få hög kvalitet på lärandet måstre det finnas tid för reflektion. Minska undervisningstiden. Satsa på kvalitet.

Kvalitet blir det också om lärare hinner se eleverna och vara delaktig i deras lärande. Ständig formativ feedback är mer fruktbart än betyg en gång per termin. För att lärare ska hinna se krävs få elever och en lugn miljö. Satsa på mindre grupper, eller ännu hellre två lärare i varje klass på säg 25 elever. Det ger möjlighet till större flexibilitet.

Betyg är måhända ett bra utvalssystem, men i övrigt säger det väldigt lite om elevernas kunskaper. Att sätta betyg i år 3 innebär bara ökad administration och stämplande av elever. Problemet är inte att lärare inte vet vilka elever som behöver söt, utan att skolorna inte har råd med det. Riktade statliga pengar till stöd som är inkluderande. Ett tvålärarsystem vore t.ex. en bra väg att gå. Vi behöver självklart även speciallärares och specialpedagogers kompetens, men två lärare i klassrummet hinner mer än en.

Inkludera lärare i svenska som andraspråk i gruppen av specialpedagoger, som handledare för andra lärare. Svenska skolan behöver ett språklyft och den speciella kompetens som dessa lärare besitter behöver spridas till fler. Dessa skulle kunna få titeln språkhandledare.

För elever med annat modersmål än svenska behövs extra satsningar. Det måste också bli lättare för de sent anlända, utan betyg från hemlandet, att ta sig vidare in på gymnasiet. I grunden tycker jag att det är bra att kraven på antal godkända ämnen har höjts, men den här elevgruppen hamnar i kläm och riskerar utanförskap.

Läxhjälp ska inte finansieras med skatteavdrag utan pengarna ska tillföras varje skola. Istället för längre skoldagar förordnar jag läxhjälp. Sommarskola är också en bra idé, men för den som vill, inte bara som straff för den som riskerar att inte få betyg.

Erbjud inte bara fortbildning. Kräv det. Inte genom tvång, men nästan. Alla lärare behöver utbilda sig regelbundet för att utvecklas. Då räcker det inte med Lärarlyftet II som visserligen ger mig mycket kunskap, men också en sämre ekonomi. Jag bekostar min egen fortbildning. Det är fel. Avsätt pengar till ett lärarlyft värt namnet och se till att inte bara de redan engagerade fortsätter sitt lärande.

Lärares administrativa arbete behöver minskas. IUP i tidiga årskurser och betyg på högstadiet kan vara en väg att gå. Inför inte fler nationella prov, utan låt Skolverket arbeta fram en kunskapsbank med prov, bedömningsexempel och annat som lärare kan använda i sin bedömning.

Lärarhandledare är ett bra förslag. Vi behöver bli bättre på att lära av varandra. Förstelärare och andra karriärtjänster som Alliansen presenterat är inte lika fruktsamt för verksamheten. Istället för att fokusera på timplan och enskilda ämnen behövs samarbete.

Ungefär så här skulle jag önska att de skolpolitiska förslagen skulle se ut. Men vad vet jag. Jag är ju bara lärare.