Något av det coolaste jag vet är att ha tolksamtal med elever som talar väldigt lite svenska. Helt plötsligt får jag höra deras röst i ett flöde av ord. Jag ser deras gester och miner på ett helt annat sätt än när de tvingar sin mun att forma ord på svenska. Jag ser lugnet hos dem när de kan göra sig förstådda. När de får ställa de frågor de inte kunnat formulera själv.
Genom en tolk får jag veta vad de tycker, tänker och känner. Jag lär känna dem på ett helt annat sätt. Det är fantastiskt.
Jag tänker vidare och funderar på när eleven får känna sig så här lyssnade på under sin skolvecka. Det är väldigt sällan. Kanske bara en timme i veckan om eleven har tur och får modersmålsundervisning. Oj vad viktig den timmen måste vara.
