Sista föreläsningen idag är med René León Rosales. Han presenterar syftet med sin avhandling, som handlar om villkor, normer och värderingar som möjliggör och begränsar lärande. Han har speciellt tittat på hur maskulina normer och värderingar gör att vissa pojkar blir studenter, men andra inte.

intersektionalitet, förklaringar utgår ofta från en position, det handlar om kön och ursprung, men också om klass och ålder och en massa andra variabler. Hur påverkas maktrealationer av Institutionella situationer i t.ex. skolan.

León Rosales talade också om normkritisk pedagogik, som ibland kan bli problematisk då normen ändå styr. Han påtalar vikten av att enskilda personer inte är lika intressanta som kontexten. Det är å andra sidan viktigt att inte kategorisera och bunta ihop, t.ex. inte göra alla pojkar till en grupp. Visst måste vi ibland kategorisera, men vi måste vara försiktiga.

Vilka effekter har kategoriseringar? Det blir lätt ett ”vi och de andra” som görs ganska oreflekterat när det gäller svenskar och invandrare, men det skulle också kunna vara kvinnor och män.

Han ger oss två namn, prins Carl Philip och Dogge Doggelito. Identifieras någon av dem som en invandrare? Svaret är alltid Dogge. Den självklare invandrarkillen, vilket Carl Philip inte är.

Vad gör Dogge till invandrare? Spelar en roll, har en identitet, utseende, bostadsort, språk, sysselsättning, stil. Konstigt nog blir man vitare ju högre upp i samhället man kommer, oavsett hur man ser ut. Han visar bilder på de båda männen och det är inte så stor skillnad. Utländsk bakgrund, två föräldrar födda utanför Sverige. Både Dogge och Carl Philip är födda i Sverige och har en förälder som är född utanför Sverige. Varför är det skillnad? Vi är vana vid att skapa skillnad.  Egentligen är klass kanske viktigare än etnicitet när det gäller att identifiera en invandrare.

Hur vi använder ordet invandrare intresserar León Rosales. Han samlar på artiklar där rubriken innehåller ordet invandrare och som på något sätt kopplas till en forskare. Någon skriver artikeln, någon annan sätter rubriken. Vad blir resultatet?

Vill man vara invandraren? Knappast efter att ha läst dessa rubriker. Det är bara negativt, ordet invandrare används då brister och problem ska beskrivas. Finns det inga problem används inte invandrare som begrepp. Alltså associeras begreppet endast med problem.

Elever med utländsk bakgrund, hur används det begreppet och är det egentligen relevant varifrån eleverna kommer? Bara för barnet flyttat sent till Sverige och om eleverna går i skolor där det finns en hög andel elever med annat modersmål, dvs segregation. Vistelsetid och bostadsort är alltså viktigare än modersmål.

Det är en sanning att elever med utländsk bakgrund klarar sig sämre än dem med svensk bakgrund. Eller? Adderar du klass försvinner skillnaden. Tar man hänsyn till utbildningsnivån hos elevernas föräldrar, presterar barn till högutbildade lika bra oavsett bakgrund.

Hur kan vi rikta resurser på rätt sätt?

Många av de ungdomar som ses som hopplösa av samhället, ser också på sig själva på samma sätt. Vad jobbar deras föräldrar med. Vi uppmanades att säga topp 3 och vi sa pizzabagare, städare och taxichaufför. Det säger alla och tyvärr stämmer det.

Det gäller att hitta ett mål och förstå hur du tar dig dit genom att satsa på skolan. För ett par veckor sedan pratade vi om målbilder. Att hitta en dröm att jobba mot. Jag bad alla att ta ett mentalt foto av sig själva när de nått sitt mål. Hur såg bilden ut? De fick berätta om den och det var grymt kul att höra. Någon körde sin polisbil, andra satt på ett stort kontor och tittade ut över en stor stad, någon tittade på när husen hen ritat håller på att byggas.

Redan barnen förstår att samhället är segregerat. Att den som inte är svensk inte har samma möjlighet. Det är en pedagogisk utmaning menar León Rosales. Svenskhet kopplas ihop med forskning och redo. Det finns normer och värderingar som styr hur vi och dom ska vara.

Många ser sig själva utifrån att svenskheten är normalitet och allt annat avvikande. Det handlar till exempel om språk, hur ”riktig” svenska låter. León Rosales pratar om att många elever såg sig själva som stökigare, men också sämre pga sitt sätt att tala. Finns det flera ord använder vi det lätta, säger någon. Precis det vi pratar om nu. Om vikten av att kunna flera ord för samma sak och kunna använda rätt ord i rätt sammanhang.

Två situationer presenteras. Det första är en lektion i NO, där klassen delats in i olika grupper och läraren gav dem en hög böcker och tydliga instruktioner om att göra ett arbete om ett naturfenomen. Det kan bli svårt om eleverna tror sig förstå ordet, men inte i detta sammanhang. Källa blir t.ex. inte en bok, utan en vattenkälla, område inte det de arbetar med, utan där de bor.

Klassiskt är också att svara på frågor utan att förstå texten. De verkar vara vana vid att inte förstå och frågar därför inte. De är vana vid att försöka svara på frågor och göra uppgifter utan att de egentligen förstår. Det gäller att vi lärare är medvetna om detta. Vi får Inge låta eleverna försöka dölja att de inte förstår, utan uppmana dem att fråga. Vi måste också konstruera uppgifter och forma vår undervisning efter vad eleverna kan och vad de behöver lära. Åter till vikten av att lära ut sitt ämnes specifika språk. Att ett område kan vara ett arbetsområde, inte bara det område där man bor.