Tankar om lärarrollen

Jag har inte alltid varit en bra lärare. Faktum är att jag inte alltid är säker på att jag är det ens nu. Jag möter så många elever och ibland når jag dem inte. Då känner jag mig riktigt kass. Men ibland, ganska ofta faktiskt, så känner jag att jag gör ett riktigt bra jobb. Att jag gör skillnad. Det är de stunder jag är helt säker på att jag aldrig kommer att sluta vara lärare.

Jag tänker ibland på alla de ungar jag träffat. Det måste vara tusentals. En del kanske jag bara fått äran att vara med några dagar, medan andra hängt med i flera år. Bland dessa tusentals elever har jag svårt att hitta någon jag inte tyckt om men frågan är om jag alltid har förmedlat det? Kanske har det inte alltid varit det som stått i centrum. Det här med att tycka om har jag nämligen förstått storheten i med åren. För mig är det nu på många sätt kärnan. Förr hamnade jag ofta i konflikt med mig själv om mitt fokus, där typiska skolkunskaper ofta blev för viktiga.Alla elever behöver känna sig sedda och omtyckta. Det är minst lika viktigt som att de får alla betyg de behöver. Den som inte känner sig viktig kommer inte heller att lära sig lika mycket.

Jag glömde dessutom att alla elever är någons barn. Att alla vill att deras barn ska vara omtyckta. Att den lärare som försöker vara professionell och fokuserar helt på resultat och mål kanske uppfattas som opersonlig och till och med elak.

Det betyder inte att jag inte pratar läroplan och betyg. Jag älskar läroplanen och följer den självklart. Att ett betyg betyder tydlighet och ger konkret information om elevers kunskapsutveckling har jag dock svårt att se. Betyg är bara en förenkling av verkligheten som skapar en falsk tydlighet och därmed trygghet. Dessutom har den en biprodukt som stavas exkludering och i förlängningen kanske till och med utslagning. Bra som komplement kanske, men inte som facit.

Så tänker jag. Så hoppas jag att jag kommer att fortsätta tänka. För mig är nyckeln till en bättre skola inte fler nationella prov och hårdare kvar. Istället handlar det mer inkluderande, respekt och kanske en extra kram. Men så är jag också en flumpedagog deluxe.

Igår var vi på lägerskola med våra elever på IA och SI, dvs Individuellt alternativ och Språkintroduktion. Mycket prat, mycket mat, många skratt, prat om framtiden, prat om året som gått och många, många kramar. Det kallar jag en högkvalitativ undervisningsdag.