Jag vet inte hur många av er som läst texterna till årets nationella prov i svenska och svenska som andraspråk för år 9, men många av er har det säkert. Jag och min kollega funderade idag över hur våra relativt nyanlända elever ska kunna förstå dessa texter och vad det egentligen är som de testar.

Ta en sådan sak som en filmrecension av Benjamin Buttons otroliga liv. En film som jag inte sett, men som definitivt verkar ha en både annorlunda och komplicerad handling. Mina elever som varit snart 3 år i Sverige och har ett språk som fungerar väldigt bra i vardagen och ganska bra som studiespråk läste först texten själva. Jag läste den sedan högt för dem och ställde sedan några frågor.

Förutom de onödigt krångliga och pretentiösa formuleringar hade de svårt med oväntade saker. I inledningen av texten fanns en liten fyrkant med fem prickar i. Prickarna var placerade så här:

När jag såg bilden visste jag att de fem prickarna betyder att personen som skrivit recensionen verkligen gillar filmen. Efter att ha läst texten var jag inte längre lika säker. Symbolen med de fem prickarna sa mig dock en hel del.

Mina elever tittade på de fem prickarna och hade ingen aning om vad de betyder. De vet nämligen inte att filmer, böcker, konserter och annat som recenseras i tidningar får betyg mellan 1 och 5 och att fem är det bästa. De vet inte heller att en tärning kan användas för att symbolisera detta betyg. Nu vet de det, för jag har berättat det, men det är långt ifrån självklar kunskap för dem som inte vuxit upp här.

Nästan alla texter kräver en förförståelse och inte sällan bygger denna förförståelse på att eleven vuxit upp i Sverige och/eller har god koll på den svenska kulturen. Det är alltså inte bara de svåra orden och formuleringarna som ställer till det.

Där har du också anledningen till att det är omöjligt att använda material för yngre elever till mina elever som behöver läsa på lätt svenska, då dessa texter inte sällan kräver en ännu större kulturell förförståelse.

Det är många språk mina elever behöver lära sig. Att lära sig att kommunicera på svenska räcker inte långt. Tyvärr.

Frågan vi alltid måste ställa oss är: Vad är det egentligen vi testar?

När nationella proven i svenska och svenska som andraspråk blir ett test av den kulturella förståelsen, snarare än den språkliga blir resultaten mer missvisande än det hade behövt bli. Nu grundar jag det självklart inte bara på denna lilla tärning, men visst är det ett tydligt exempel?!


0 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.