När jag träffar mina elever kan de ofta inte säga mer än hej på svenska. Läs Annelis fina inlägg om den första tidens kommunikation. Just sådär i början går allt ändå ganska bra. Eleverna upplever att de lär sig saker varje dag och trots att de ibland blir lite ledsna och tänker att de aldrig kommer att lära sig, så är humöret ofta gott. Så även självförtroendet.
Så går veckorna och blir till månader och någonstans kommer en hemsk period då allt står stilla. Självklart är det inte så, men känslan av hopplöshet börjar komma krypande hos många. Kanske börjar språket att fungera ganska bra i vanliga samtal, men som skolspråk är det knackigt och till målen för grundskolan är det långt kvar.
För det är dem de ska nå, målen för år 9 som innebär att de ska kunna skriva, läsa och tala tämligen obehindrat. Ja, det finns steg på vägen både i form av den Europeiska Språkportfolion med självskattningen som visar vad du lärt dig och så finns ju de nationella proven i SFI som kan visa på utveckling. Nu är våra SFI-lärare inte direkt pigga på att vi använder ”deras” nationella prov i vår verksamhet och visst kan vi visa elever att de nått nivå A2 i svenska, men det blir inte på riktigt.
Igår började vi diskutera detta på twitter. Jag minns egentligen inte hur det började, men många tankar väcktes. Idag pratade jag och en kollega vidare och landade i att det skulle vara väldigt bra om det fanns nationellt utvecklade kursplaner för svenska för nybörjare som skulle kunna benämnas svenska steg 1, steg 2 och kanske upp till steg 4 eller 5 innan betyg E för grundskolan tar vid. Visst kan detta göras lokalt och görs säkert redan, men för våra elever brister det i rättssäkerhet. Ingen vet egentligen hur mycket svenska de kan, utan bara att de inte har grundskolebehörighet.
Vi löser det oftast med att våra elever får gå till SFI och göra proven, men de har sämre förutsättningar än andra. Dels för att vår utbildning inte alls inriktar sig på hur lappar i trappuppgångar kan se ut, hur man gör när man kontaktar arbetsförmedlingen osv. Vi har vardagssvenska, men våra elever är inte vuxna och har inte den vuxnes språkliga behov. Istället behöver vi sikta mot att de tränas i t.ex. genrepedagogik och får ett fungerande skolspråk.
När vi nu inte ens får ta del av tidigare nationella prov för SFI kan våra elever inte ens träna på dem och på så sätt förberedas. Ändå behöver de i alla fall i vår kommun har klarat SFI-D för att få gå vidare till Komvux. Det räcker inte att lärare på Språkintroduktion bedömer elevens kunskaper utifrån den Europeiska referensramen. Visst finns dedt digitala prov på nätet som eleverna kan träna på, men de får inget resultat och jag behöver i så fall sitta bredvid de elever som gör provet och rätta under tiden. Det funkar inte alls.
Det här blir ett dilemma helt klart. Alltså behövs andra nivåer än SFI:s för våra elever. I engelska och moderna språk är utbildningen indelad i steg. Varför inte även i svenska? Min kollega liknande det med att det förr fanns färre simmärken och att barnen behövde träna mycket innan de fick det första, medan det nu finns en hel drös märken på vägen.
Att nå betyg E för svenska som andraspråk år 9 är ett avlägset mål för en nybörjare på svenska. När hen trots stor utveckling och mycket möda inte når dit är det lätt att ge upp. Det räcker nämligen inte med ett språk som fungerar i vardagliga situationer för att nå ett betyg, utan det krävs så mycket mer.
Hur gör ni andra som arbetar med nyanlända elever som är tonåringar när de kommer hit?
3 kommentarer
Solveig Lindh · maj 14, 2012 kl. 3:51 e m
På vår skola arbetar vi sedan flera år med SFI för IVIK – nuv. språkintroduktion och låter endast elever som klarat SFI D få göra Nationellt Prov för årskurs 9. Det blir en tydlig progression och även basgruppselever (med låg skolbakgrund) kan lämna skolan med betyg, åtminstone SFI C. Elever som nått SFI D flyttar till en övrig klass inom introduktionsprogrammet. Hittills kan de få betyg i ma, sv och engelska hos oss, och ytterligare fem betyg i de andra introduktionsprogrammen. Rent formellt är det SFI på Komvux spm skriver betygen, men vi gör själva allt arbete med proven. Mitt råd är att skolledningarna för SFI och IMSPR kommer överens om ett samarbete
Linda O · maj 14, 2012 kl. 6:03 e m
Tack för din kommentar med bra information!
Det låter som en bra lösning att ni genomför proven och betygen sätts av SFI. Väldigt skeptisk till att detta skulle funka hos oss, men jag ska definitivt lämna bollen till min chef. NP år 9 gör bara dem som jag bedömer har nått längre än SFI-D. Något gränsfall förekommer självklart, men det brukar ge sig ganska naturligt.
I teorin ska våra elever kunna ta 12 betyg då så många kurser erbjuds, men så många betyg har det inte blivit i år. Studieplanen måste vara genomförbar! Matte och idrott plockar många ganska snabbt om de har hyfsad skolvana och hyfsat idrottintresse.
» Hur stöttar vi bäst? Ordklyverier · maj 9, 2012 kl. 7:41 f m
[…] ett tidigare inlägg funderade jag kring huruvida det inte vore bra med svenska för nybörjare steg 1-4 eller kanske […]
Kommentarer är stängda.