Att läsa en bok gemensamt

Det går sakta med säkert framåt med vår gemensamma läsning av Sms från Soppero av Ann-Helén Laestadius, som jag tidigare skrivit om här. Vi kommer inte att hinna läsa ut hela boken innan onsdag då författaren kommer på besök, men eleverna har ändå fått med sig en hel del redan, så det känns okej.

Den här veckan har vi valt att låta eleverna jobba ganska mycket själva, men de har också fått läsa högt en och en för oss lärare. Då har vi närläst texten och pratat om alla okända ord och uttryck. Att hinna ägna tid åt varje elev är värdefullt.

Idag har jag läst ett kapitel högt och vi har pratat om det utanförskap som Agnes känner då alla ungdomar i Soppero pratar samiska med varandra och hon inte förstår.

Vad är syftet med läsningen? För vissa elever blir det att svara rätt på våra frågor och jag försökte idag (igen) få dem att förstå att det är en väldigt liten del av läsningen. Att läsa handlar om att utöka sitt ordförråd och att uppleva en miljö som i detta fall är väldigt ny. Viktigt är att förstå och att kunna läsa mellan raderna. I avsnittet vi läste idag fick vi veta att de inte alltid åker helikopter till renarna i Norge, utan att de ibland tar sig dit landvägen med bil eller kanske moped. Nu när farfar åker med tar de dock helikoptern ändå fram.

Ingenstans står det att farfar har svårt att gå, eller att han inte kan åka moped. Vi kan bara dra slutsatsen av den information vi fått att han är gammal och troligen inte orkar med längre resor. Att lära sig läsa mellan raderna är viktigt och är man inte van vid det är det väldigt viktigt att få hjälp med strategier.