Finlands skola sägs vara en förebild för den svenska skolan och ska ha format svensk skolpolitik under Alliansen. Jag läser ännu en artikel om den finska skolan och förvånas igen över hur få likheter det verkar finnas.
Lärare med hög lön och hög status, dessutom med en reglerad arbetstid. Inga nationella prov då Finlands motsvarighet säger sig lita på lärarnas kompetens. En skola där alla får vara med, där det inte finns dåliga skolor och bra skolor. En skola där de sämsta eleverna inte blir sämre. Där likvärdigheten finns kvar.
Hur kan våra skolproblem lösas med mer av det som kanske inte är rätt? Fler nationella prov? Fler friskolor? Mer undervisningstid? Leder inte detta till en ännu sämre arbetsmiljö både för lärare och elever?
Finland har en sammanhållen skola där alla skolor är bra. Vi i Sverige har medvetet skapat ett system som bygger på att skolor ska vara bra och dåliga och att de dåliga ska slås ut. Men så kan man faktiskt inte göra. Har man skolplikt – det vill säga att om staten tvingar alla barn att gå i skolan – då har staten en plikt att se till att varenda en av dessa ungar får en bra utbildning och staten kan faktiskt aldrig avhända sig det ansvaret (i alla fall inte om man vill bygga ett hållbart demokratiskt och meritokratiskt samhälle).
Är det inte dags att byta kurs? Är det inte dags att ta ansvar?