Det gick rysningar genom mig när Jan Eliasson äntrade skolans teater till jubel och applåder, med en svans av journalister efter sig. Hans uppgift var att tala om FN i samband med invigningen av det FN-rollspel som ett stort antal elever är delaktiga i. Nu blev uppmärksamheten extra stor med tanke på nya jobbet som vice generalsekreterare i FN. Han tillträder först i juli, men visst har han fått stryka en hel del i kalendern. Till Lerum kom han trots allt, det hade han ju lovat och löften vill han hålla. Det är viktigt.
Jan Eliasson säger sig blivit både rörd och generad av det mottagande han fick. Det var som om värsta rockstjärnan äntrat scenen och jag fick allt en tår i ögat. Glad blev jag också över den respekt han visade eleverna och den passion han utstrålade då han berättade om sina uppdrag.
Helt klart verkar han ha blivit beroende av att lösa konflikter och var riktigt taggad över att få fler medlingsuppdrag. Hans största dröm var dock att förhindra en konflikt, inte bara släcka bränder när huset nästan brunnit ner, utan innan pyromanen ens tänt på.
Till och med våra elever som med all sannolikhet inte förstod allt han sa, fångades av hans entusiasm och karisma. Väldigt kul att de får uppleva en sådan superkändis.
Jag twittrade direkt under taggen #janeliasson och han fick ur sig en hel del one-liners måste jag säga. Ålder sa han, det sitter i huvudet ”and if you don’t mind it doesn’t matter”. För visst hade frun gärna sett att han trappat ner, samtidigt visste hon så fort han fick erbjudandet i förra veckan att han skulle tacka ja. Jag vet inte om det var nu, eller tidigare som hans mamma undrade hur länge han ska vara sekreterare.