Det här att läsa samma bok en hel grupp är himla kul. Visserligen blir det extremt lärarstyrt, men eleverna gillar en tydlig struktur och de gör sina uppgifter. Efter varje kapitel får de ett antal frågor och några ord. Frågorna kan handla om ren läs- eller ordförståelse eller vara av det mer analyserande slaget.
Ibland läser vi lärare ett kapitel högt för att vara säkra på att fånga in hela gruppen. Vårt tempo nu i början är väldigt lågt, bara två kapitel i veckan, men snart kör vi på i lite snabbare takt. Det absolut viktigaste för att en gemensam läsning ska fungera är att alla kommer med från början. Speciellt när boken är lite svårare än vad eleverna egentligen klarar av, vilket är fallet för oss.
Det som är så himla bra med Sms från Soppero är att det finns mycket att prata om. Beskrivningarna av vad som händer och vad personerna gör och tänker är tydliga och saker upprepas ibland något kapitel senare, vilket gör läsningen enklare. Förra veckan handlade våra samtal mycket om mobilens betydelse, både för Agnes i boken och för eleverna själva. Vi har också talat om vad ett eget språk betyder och huruvida de kommer att föra sitt modersmål vidare till sina barn, eller som Agnes mamma Anna-Sara ta avstånd från det.
Att samernas situation tyvärr inte är unik har vi också talat en del om. Kurderna är aktuella, då vi har både kurdiska och irakiska elever i gruppen. Romerna togs också upp av någon och vi har pratat om hur deras hemländer ser ut gällande olika folkgruppers situation.
Sedan har vi självklart pratat kärlek också. Vad betyder egentligen ordet flirta och hur känns det att få ett sting i hjärtat? Är det viktigt att den man är kär i talar samma språk och har samma ursprung? Hur är en person som är ouppnåelig eller kanske överlägsen? Ordkunskap satt i ett sammanhang är den klart bästa!
Det bästa av allt är att vi har ett mål med vår gemensamma läsning. I slutet av mars kommer nämligen Ann-Helén Laestadius på besök. Kanske kommer någon att fråga henne varför hon har ett dubbelnamn och då är det av intresse, inte för att vara otrevlig. Just fenomenet dubbelnamn kom vi in på idag. Agnes mamma heter ju Anna-Sara och eleverna kunde rabbla upp en hel del andra liknande namn. Varför sätter man ihop två namn så? Jag hade inget bättre svar än att det är fint. Har ni?
En annan sak vi pratat en del om är huruvida Ann-Helén är Agnes eller kanske Anna-Sara eller någon annan i boken. Vi tror mer på att hon är en blandning, men är nyfikna på att få ett svar.
Har du haft lyckade läsprojekt med eleverna? Berätta gärna!